Mina bokplaner

Lena ställde några frågor om mina planer att ge ut en bok:

Varför vill du ge ut en bok Gilbert?
Svar: Jag vill berätta för andra handikappade om mig. "Se här har ni en person med handikapp som lever ett bra liv. Jag har kämpat och mått dåligt i mitt liv, men idag mår jag bra faktiskt, det gör jag". Det är det jag vill berätta om!

Hur ser dina bokplaner ut?
Svar: Jag ska söka pengar från olika fonder så att jag har råd att ge ut boken. 

Hur tänker du göra reklam för boken?
Svar: Jag vill informera på olika mötesplatser, hos kommunen, polisen, brandkåren, ambulansen. På ungdomshem och fängelser kan jag säga: "Varför sitter ni här? Skriv en bok! Jag har lyckats - det kan ni också!".

Hur kommer du att känna dig när boken är klar?
Svar: Det kan inte beskrivas! Lycka! Jag kommer att vara stolt och glad för allt jobb jag har lagt ner på boken.

Vad vill du göra med pengarna du tjänar på din bok?
Svar: Jag vill ut och resa i världen. Sen kommer Lena och jag att skriva bok nummer två om resorna. De böckerna ska handla om hur det är att resa när man är handikappad.

Vad händer nu?
Svar: Nu tar jag en paus från bloggen för att lägga ner hela min själ på arbetet med boken. Men jag tror jag börjar blogga igen till sommaren, för då är det så mycket roligt som händer.

Mina tankar om kärlek

Det är så tråkigt att bara vänta in en tjej, jag blir så trött på det och det är snart att jag vill ge upp.

Jag hade en dejt för ett tag sedan. Men när hon sa att hon var gift tänkte jag "jaha, där rök den chansen". Jag vet inte varför hon ville träffa mig, det är ett frågetecken i huvudet. Hon kunde sagt från början att hon var gift och då hade vi inte bestämt något.

Jag lärde mig en hel del av det, men det tog lite tid att komma tillbaka.

Och så har jag skrivit till en tjej på nätet. Hon skrev att hon har assistent nästan hela dagarna så hon har svårt att hinna träffa någon. Jag känner att det inte kommer att stämma. Hon ville ha en vän men jag tror inte att hon ville träffa mig.

Kanske jag går vidare och söker på nätet, jag ger inte upp.

Det är lite jobbigt att inte ha en tjej. Man ser att alla är ihop, men handikappade har inte någon. Men det stämmer kanske inte riktigt för en gång såg jag ett par som var ihop och båda var handikappade. Det gör mig lite gråhårig. Kanske där är en tjej till mig en dag, då blir de andra nog avundsjuka.

Jag vill ha kärlek. Mamma har sagt att hon vill se att jag är ihop med en tjej nån gång.

Kärlek är för mig att må gott tillsammans. Då kan jag känna lugnheten. Det är viktigt för mig att känna mig lugn.

När Lena kom hem till mig för nån vecka sedan såg hon på mig att det var något. Hon haffade direkt att jag var nere. Då cyklade vi till café Fantasi och hon bjöd mig på glass. Det kändes bättre när vi ätit glass och pratat. När man pratat om motgångar känns det bättre efteråt.

God Jul

Jag vill önska alla som läser min blogg en God Jul och ett Gott Nytt år!

Bloggen kommer igång igen nästa år, det blir nog en torsdag tror jag.

Julhälsningar från Gilbert

Tina var min ledsagare

Jag träffade Tina för några veckor sedan. Tina var min ledsagare för flera år sedan, hon var den bästa. Det var roligt att träffa henne igen. Men vi missförstod varandra så hon stod och väntade vid café Fenix och jag stod vid café Fantasi, och då skrattade vi för vi är två kålsupare båda två.

Håret har växt på henne sedan jag träffade henne förra gången, och så har hon mognat till sig. Hon sa till mig att jag också har mognat till mig. Hon märkte att jag har förändrats, och det tycker jag är bra.

När hon var ledsagare åt mig brukade hon följa med till biljarden. Hon var alltid med på tisdagar och på slutspel.

Det är roligt för mig att ha ledsagare för då kan man göra olika saker. Annars är man låst. Tina är den bästa ledsagare jag har haft faktiskt. Vi kommer att ha kontakt med varandra, för livet.

Jag har träffat henne flera gånger på stan och en dag träffade jag henne på Sommarro. Då fick jag hennes telefonnummer och en kram.

Margareta är borta

Margareta var en vän till mamma och mig. En dag fick hon ont i bröstet och åkte ambulans till sjukhuset, det är jättelänge sedan. Mamma berättade att Margareta inte kunde andas eller nånting och att hon fick en mask över munnen. De kollade med kamera på allting i kroppen och sen sa doktorn att det var cancer. Mamma sa att hon hade kunnat leva året ut. Men hon dog i förra veckan.

Mamma ringde precis när jag skulle äta en korv. Hon frågade: "vill du ta farväl av Margareta?". Och då sa jag "ja, det vill jag". Lotta var hos mig då och hon ville ge mig en kram. Men jag var så uppstirrad, "jag måste iväg", sa jag. Då sa Lotta: "du ska inte cykla när du är så uppstressad". Så hon körde mig till sjukhuset i sin bil.

När jag kom dit var Margaretas familj där och hennes kompisar Birgitta och Susanna. Mamma och jag gick in till Margareta för att säga adjö, men då var hon redan död. Hon hade en fin klänning på sig men jag tyckte inte att håret var så snyggt, jag hade velat kamma henne. Det var fint där, jättefint var det.

Det var inte så svårt för mig för jag har sett så mycket när jag jobbade på äldreboendet i Hammar. Men det var svårt för att det var Margareta. Jag rörde vid henne. Mamma frågade: "ska jag gå ut", och då kom tårarna. Men jag vågade inte vara kvar ensam, då hade jag brutit ihop totalt. Jag hade bölat, så det var bra att mamma var där. Sen hämtade HS-service mig och körde mig hem.

Margareta var på min vernissage och då beställde hon en tavla av mig. Hon betalade tavlan men var sen så dålig, så nu kommer hennes dotter Ida att få den istället.

Nu är Margareta död och jag måste få ut mina känslor, det har inte sjunkit in än. Margareta hade ett hetsigt humör men sen blev allt bra. Hon brukade spela kort med mamma och då var jag med, jag hjälpte henne att vinna. Men nu kan jag inte det längre, det blir ett tomrum!

När det blir begravning ska jag lägga en bild på mig själv på kistan. Egentligen hade jag tänkt lägga tavlan som hon beställde av mig, men jag har tänkt om. Det är trist att hon inte hann få tavlan, hon hade ju ändå betalt den.

Det är ett tomrum för mig. Jag kan inte glömma henne. Jag är så van vid att hon alltid gjorde en nattarunda på Sommarro, hon jobbade där som sjuksköterska. Margareta var en vän för mig.

En natt efter att hon hade dött drömde jag att hon stod vid min säng och sa: "hej Gilbert!". Hon såg helt vanlig ut, hon bara stod och tittade på mig. Jag blev inte rädd, för det var ju hon. Det var en bra dröm och det sa jag också till mamma. Då sa mamma: "ja, då var det Margareta, hon ville säga adjö till dig". Det tror jag med.

Margareta var en bra vän, hon var toppen faktiskt. Man fattar inte det riktigt.

Med kompisar på O´Learys

Jag, Lotta, Lena, Ralf och Lisa gick till O´Learys en kväll. Vi hade bestämt att vi skulle träffas där klockan sju. Ralf och Lisa åkte tåg från Malmö. Det var jätteroligt att träffa dem igen.

Jag åt godaste hamburgaren, det var inget fel på den. Jag blev verkligen mätt. Den var så stor att Lotta fick hjälpa mig att dela den. Och så var det pommes frites till.

Det var fint på O´Learys men Lena  tyckte att ljudet var för högt för hon satt precis vid en TV-skärm där de visade en hockeymatch. Hon gillar inte sport.

Ralf och Lisa gick lite tidigare för de skulle med tåget. De berättade sen att tåget hade gått sönder i Lund så Lisas man fick åka och hämta dem.

Det var faktiskt en fin kväll, det var det!

Min vernissage

Jag har länge pratat om att jag vill ha vernissage för att visa mina tavlor. Lotta känner en på Sommarro som vi hade möte med och vi bestämde att jag fick låna ett rum till vernissagen en fredag, lördag och söndag.

Vi började i god tid. Jag fick en nyckel till rummet för de litade på mig. Jag ställde mina tavlor på ett långt bord och vid varje tavla fanns en liten text som beskrev motivet, det hade Lotta och jag skrivit tillsammans. Jag visade 13 tavlor som jag målat.

Lotta visade också några tavlor som hon gjort, och så var där två tjejer till som hon känner.

Vernissagen varade från klockan två till fyra och på fredagen var det rena rusningen när vi öppnade dörren, alla bara rusade in. Vi la ihop 50 kronor var och köpte cider, jordnötter och salta pinnar som vi bjöd på.

Jag sålde alla mina tavlor och så fick jag åtta beställningar. Det är faktiskt jättebra! Och jag fick blommor, blommor och godis. En som bor här på Sommarro gav mig en kram också.

Jag var helt slut efteråt, jag var dödens trött.

Nu efteråt känns det jättebra. Det blev en hel del extra pengar i semesterkassan, nu är där mycket pengar - en hel del faktiskt.

Helgen efter vernissagen bjöd jag mamma på pizza och vi la in bilder på Facebook. Sen rasslade kommentarerna in, en efter en. Ni skulle sett! Jag bara tittade och sa: "vad i helvete händer?".

Maia Hirasawa

Youtube:
Boom!
The Best Team
Lights Are Out

Underbara Caroline Af Ugglas

I går sjöng vi allsång med Caroline Af Ugglas i Konserthuset. Det var fantastiskt och jättebra! Caroline lärde oss att sjunga med magen. Om man håller en hand på magen så känner man att luften kommer in där. Kommer luften in högre upp blir det fel och falskt.

Det var en kille som spelade gitarr, jag tror att det var hennes man. Vi sjöng i olika stämmor och då tittade han rakt på mig. Han tyckte att vi var jätteduktiga.

Sista låten sjöng Caroline själv och då gick jag fram för att ge henne mitt visitkort. Jag fick en kram av henne och hon lovade att läsa min blogg.

Jag har inte tyckt så mycket om Caroline tidigare, men nu gör jag det. Det är dumt att hon inte bor i Kristianstad för då hade jag sjungit i hennes kör.

Det var en helt underbar kväll, den bästa någonsin!

Det var synd att mamma inte kunde följa med. Nästa gång ska jag ordna så att hon kan det.


Carolines hemsida

Nästan riktiga Beatles

Lena och jag var på Beatles-konsert. Det såg ut som Beatles, men det var inte de riktiga. De klädde sig på samma sätt och sjöng och spelade som var helt likt Beatles. Han som var John Lennon var riktigt busig - en spelevink. Det var underbart!

Margareta och Paul var också där och vi träffade dem efter första akten i pausen.

Bakom oss satt en hel rad med tjejer, och de traggade och traggade och traggade och traggade och traggade... hela tiden! De störde oss och jag har aldrig sett Lena så upprörd nån gång, men hon vågade inte säga till. Jag ville resa mig upp och säga: "Nu håller ni truten!!!". Men jag lugnade ner mig lite och vände mig om och sa: "Håll tyst!!!" Då lutade en av dem sig fram och sa: "Ska jag hålla tyst, eller...?". "Ja, tack!", sa jag.

Annars var konserten jättebra för mig och Lena. Jag sa till henne: "Mamma skulle ha varit med, hon hade haft jätteroligt!"

Jag saknar Lennie

Jag träffade en tjej igår som jobbar i hemtjänsten och som var hos Lennie när han levde. Jag berättade för henne hur jag tog hand om Lennie. Då sa hon: "det var skönt för honom att han fick dö". Jag tänkte: "hur i helvete kan hon säga så till mig!". Det gör ont i mig, han var ju som en bror för mig. Det var verkligen inte bra sagt av henne.

Jag sa till prästen i förra veckan att jag känner att jag måste till kyrkogården där Lennie ligger, annars får jag spader. Jag kan fortfarande inte släppa honom, det kan jag inte göra. Det är så svårt. Jag sa till henne att jag saknar honom så mycket. Då svarade hon: "åk dit och sitt där och tänk bra tankar".

Lena och jag ska åka dit till kyrkogården snart. Sen släpper jag det med Lennie. Jag måste gå vidare.

Nya omvårdnaden

Det var tänkt från början att HS-Service skulle ha hand om min omvårdnad. De hade fått papper på det men det tog lång tid för att bli klart. Men nu äntligen är det klart!

Under tiden jag har väntat har Anna i Nya Hemtjänsten hjälpt mig och det har fungerat mycket bra.

Nu har vi bestämt att HS-Service kommer på tisdagar och fredagar klockan sju för att hjälpa mig. Vi började redan i onsdags för att komma ifatt och på fredag ska vi planera vad vi ska handla nästa tisdag. Och sen ska vi laga mat nästa fredag.

Det kan bli Britt-Marie som kommer eller nån annan från HS-Service, det kvittar egentligen.

Om jag skulle ramla eller så, då ringer jag till en sköterska som heter Maria. Hon är jättebra! Hon är toppen!

Det kommer att bli mycket enklare nu att bara ha HS-Service och jag har väntat länge på att det skulle bli klart. Och nu är det klart - det känns bra!

Lottas sommarfest

Lotta hade fest för dem som hon är ledsagare åt, vi var sju stycken med mig och vi träffades i Lottas sommarstuga i Yngsjö. Jag åkte färdtjänst dit. Stugan var jättestor med grill på ena sidan och stolar på andra sidan, det var helt underbart!

Lottas man och barn var också med, och en kille som kommer från ett annat land. Han är jättebra på att prata svenska. Det var så roligt att träffa dem allihopa. Jag pratade mycket med en tjej som heter Emma och vi bytte telefonnummer med varandra, vi ska träffas nån dag. Hon är gift så vi kommer bara att vara kompisar. Jag bjöd in alla till vernissagen och Emma sa direkt att hon kommer.

En kompis till Lotta var också med. Hon retade mig för snäckan till mobilen som jag har i örat. Hon retades på ett snällt sätt så jag bara skrattade.

När alla hade kommit grillade vi korv. Det fanns en massa olika starka korvar, smala och tjocka - ja det fanns en hel del. Sen åt vi tårta och drack kaffe.

Efter maten lekte vi. Vi kastade ringar, spelade fotboll och kastade pil. Jag var så jädra dålig på pilarna men jag fick 500 direkt när jag kastade ringar, det var jättebra faktiskt.

Jag var helt jävla slut när jag kom hem. Emma skulle egentligen åka klocka fyra, men hon frågade om hon fick åka med mig och Hans-Olof istället och det fick hon.

Det var en jättebra fest och jag sa till Lotta sen att vi ska göra om den nästa sommar i kolonin - hela bunten. Men det är inte bestämt, vi ska prata om det.

Buss till Simrishamn

I går tog Lena och jag bussen till Simrishamn. Det var en skön tur och det var så mycket vackert att titta på. Det var så härligt att bara sitta ner i bussen och se allting faktiskt.

När vi kom fram till stationen i Simrishamn tänkte vi först byta till en annan buss för att åka till hamnen, men det var inte så långt så vi gick dit istället. Jag var jättehungrig så vi började med att leta efter någonstans att äta. Vi hittade en kinarestaurang ända nere vid hamnen, de hade buffé med jättemånga rätter. Det var kycklingspett, friterad kyckling, räkor, sushi, frukt och massor med annat. Det var extra billigt igår så vi hade tur. Det kostade bara 89 kronor och då fick vi äta så mycket vi orkade, och kaffe ingick också. Det var jättegott och jag tog två gånger.

Efter maten gick vi ner närmare vattnet och satte oss på en bänk. Där satt vi länge och planerade vad vi ska hitta på resten av året, och nästa sommar. Vi tänkte att vi ska åka till Lund om ett par veckor och äta på samma restaurang som jag och mamma åt på tillsammans med Ida, Pia och Rikard. De har jättegoda revben faktiskt, det ska jag äta när vi kommer dit. Mamma ville också följa med, det gjorde mig glad.

Resan till Simrishamn var mycket bra. Det var god mat och gott kaffe. Simrishamn är jättefint, hit ska vi åka fler gånger.

En tur till Helsingör - och tågkaos

Lena och jag bestämde oss för att åka tåg till Helsingborg och sen båten över till Helsingör. Men just den dagen var det tågkaos. Vi gav oss iväg klockan nio på morgonen och kom inte hem förrän nio på kvällen. Sen var vi helt trötta efter alla tåg- och bussbyten, så därför orkar jag inte berätta om vår dag. Gustafssons ord har tagit slut!

Men jag kan säga att det har varit en jättebra dag med go mat, fika och vackert väder.

Så här åkte vi:

Buss till Hässleholm
Buss till Åstorp
Tåg till Helsingborg
Båt tur och retur Helsingör
Tåg Lund
Tåg Eslöv
Buss Hörby
Buss Kristianstad

Sommarresa till Skanör

Jag, Lena, Lisa och Ralf åkte på en liten sommarresa till Skanör. Lena och jag åkte buss till Malmö och när vi kom fram ringde Lena till Lisa för att höra var hon väntade på oss. "-Vänd dig om", sa hon, och där stod hon! Det var första gången jag träffade Lisa och Ralf. Lisa är helt gullig, tycker jag.

Först åkte vi hem till Lisa där hon bor och där träffade vi hunden Nelson. Han var så söt. Det var nästan att han hoppade upp på mig, men han lydde Lisa faktiskt. Och så träffade vi Lisas man Thomas, han var jättetrevlig.

Sen åkte vi vidare till Skanör. Gud, vad fint där var! Jag vill gärna göra om resan nästa sommar. Det var faktiskt roligt, mycket roligt var det!

När vi skulle äta gick vi in på fel ställe först, de var jättedyra där. Sen gick vi rätt, jag beställde en räkmacka och lättöl, de andra åt stekt sill. Ralf fick två sillar, det tyckte Lisa var orättvist. Min räkmacka var god men jag blev inte mätt, så jag fick köpa en korv med bröd också.

Efter maten gick vi en liten bit till andra bänkar och satte oss, de var alldeles skrangliga. Där drack vi kaffe och åt wienerbröd.

När jag kom hem berättade jag för mamma att jag tyckte bra om Ralf. Det känns som om jag har fått en vän för livet, hoppas att han tycker samma om mig. Han var lugn och sansad. Lisa är en pärla, den bästa pärlan. Hon är Lenas storasyster.

Sen tog Lena och jag tåget hem till Kristianstad. Vi var jättetrötta båda två och sov nästan hela vägen, jag tror att vi vaknade i Hässleholm.

Det var en underbar dag!

Sanna Nielsen och jag

Kristianstadsbladet 2013-07-09

Lennie är död!

Min kompis Lennie dog den 13 juni. Han var som en bror för mig. Lennie bodde jättelänge på Sommarro. Han klarade sig nästan själv och hade bara hjälp av hemtjänsten.

Det började med att personalen märkte att han åt mindre, och sen hittade de honom i badrummet när han hade ramlat. Jag sa till dem att "händer det något med Lennie så måste ni lova att säga till mig". De lovade det.

En dag berättade någon för mig att han bodde på Christiansro. Han hade blivit så dålig att han hade fått flytta dit. Ingen hade sagt något till mig, och det gjorde mig ledsen. Han bodde på fjärde våningen och jag hälsade på honom sedan varje dag. Han hade blivit så smal och satt i en rullstol. Jag fick kontakt med två i personalen som jag kände förtroende för och de lovade att ringa om något hände. De fick mitt telefonnummer. Sista gången jag träffade honom hängde huvudet på honom och han var alldeles liten.

En dag ringde de till mig när jag satt och tittade på TV. Då hade Lennie redan åkt in till sjukhuset med ambulans. Jag hade inte hört ambulansen. 10 minuter senare ringde de igen och sa att jag skulle gå upp där han bodde. När jag kom dit tog de in mig på ett rum och berättade att Lennie var död, hjärtat hade stannat. Det var som om de hade släppt en bomb i huvudet på mig. Fan, han var ung! Han skulle fylla år den 7 juli, det är en söndag. Världen är liten.

Jag har inte kunnat gråta efter hans död. Jag känner att jag behöver träffa prästen Lena snart, hon har semester och jag vet inte hur länge. Lena lyssnar på mig, jag tror att hon tar in vad jag säger. Kanske hon säger till mig: "Du måste gå vidare!". Men hur fan då!!!

Jag har kontakt med Lennies pappa. Jag vill inte ha några grejer efter Lennie men vill vara med när askan ska spridas. Sen måste jag gå vidare i livet, det måste jag.

Jag gav en ros till två i Lennies personal och sa att de hade gjort ett bra jobb, och det ville jag tacka dem för. Jag kramade den ena och sa: "du ska ha tusen tack för att du har tagit hand om Lennie".

Jag har sagt att när jag blir riktigt gammal vill jag bo på Christiansro, då vill jag bo på fjärde våningen där Lennie bodde.

Lotta - min nya ledsagare

Jag har en ny ledsagare, hon heter Lotta. Hon är jättebra, ja hon är toppen! Jag tror att vi kommer att trivas bra ihop.

Lotta är bra på att måla och hon har kommit med många idéer. Vi har börjat att måla tillsammans, jag vill måla tio tavlor och sen ha en utställning på Sommarro. Vi pratade med en som Lotta känner och har bokat tre dagar i oktober för utställningen.

Och så har Lotta sagt att hon känner en reporter på Kristianstadsbladet, kanske det går att ordna så att de skriver en artikel om mig. Och hon ska höra med café Fenix om jag kan ställa ut mina tavlor där med.

Det är så mycket som händer och jag får räkna med att bli nerringd sen när jag blir känd. Det är nog många som kommer att ringa för att de gillar mig. Kanske de frågar; "Har du fler tavlor", och då svarar jag; "Ja, det har jag".

Men jag har kvar Lena också som ledsagare, hon är populär hos mig.

Nu tar Lena och jag semester från bloggen ett tag och kommer tillbaka i början av juli.

Pias födelsedag och Amanda Jenssen

www.amandajenssen.com

Mamma och jag överraskade Pia när vi firade hennes födelsedag. Vi var alla och såg Amanda Jensen och Pia fick sin biljett av oss. Mamma gav henne den efter att de dansat linedance. Pia ringde mig sen på kvällen och tackade så mycket.

Först åt vi middag hemma hos mig. Pia och Rickard kom vid 4-tiden. Vi började med en drink och sen satte vi in klyftpotatis i ugnen. Vi åt förrätt och sen bjöd vi på kycklingbitar, lök och äpple som vi blandat och så något annat med som jag inte kommer ihåg. Till det drack vi öl och vin och allt avslutades med efterrätt som vi åt lite senare. Det märktes på Pia och Rickard att de tyckte att det var gott.

Efter att vi ätit gick vi till Konserthuset för att lyssna på Amanda. Förbandet var en tjej som sjöng fem låtar, hon sjöng jättebra. Sen kom Amanda Jensen in. Vilken sång!!! Hon var mycket bättre live än när man hörde henne på TV. När hon gick ut bland publiken och sjöng en låt stod Rickard bra till och kunde ta fina bilder med sin kamera.

Jag hade fått min biljett av mamma i present, och vi hade mycket bra platser. Pia och Rickard satt på balkongen. Rickard är så lång i fötterna så han måste ha gott om plats.

Amanda fick bra kritik i tidningen dagen efter. Det var en bra reporter denna gång, han gjorde bra ifrån sig, det ska han ha beröm för! Hon fick många applåder men jag hann inte applådera för jag tog så många kort.

Pia blev jätteöverraskad för det vi gjorde för henne, det var fantastiskt.