Sanna Nielsen och jag

Kristianstadsbladet 2013-07-09

Lennie är död!

Min kompis Lennie dog den 13 juni. Han var som en bror för mig. Lennie bodde jättelänge på Sommarro. Han klarade sig nästan själv och hade bara hjälp av hemtjänsten.

Det började med att personalen märkte att han åt mindre, och sen hittade de honom i badrummet när han hade ramlat. Jag sa till dem att "händer det något med Lennie så måste ni lova att säga till mig". De lovade det.

En dag berättade någon för mig att han bodde på Christiansro. Han hade blivit så dålig att han hade fått flytta dit. Ingen hade sagt något till mig, och det gjorde mig ledsen. Han bodde på fjärde våningen och jag hälsade på honom sedan varje dag. Han hade blivit så smal och satt i en rullstol. Jag fick kontakt med två i personalen som jag kände förtroende för och de lovade att ringa om något hände. De fick mitt telefonnummer. Sista gången jag träffade honom hängde huvudet på honom och han var alldeles liten.

En dag ringde de till mig när jag satt och tittade på TV. Då hade Lennie redan åkt in till sjukhuset med ambulans. Jag hade inte hört ambulansen. 10 minuter senare ringde de igen och sa att jag skulle gå upp där han bodde. När jag kom dit tog de in mig på ett rum och berättade att Lennie var död, hjärtat hade stannat. Det var som om de hade släppt en bomb i huvudet på mig. Fan, han var ung! Han skulle fylla år den 7 juli, det är en söndag. Världen är liten.

Jag har inte kunnat gråta efter hans död. Jag känner att jag behöver träffa prästen Lena snart, hon har semester och jag vet inte hur länge. Lena lyssnar på mig, jag tror att hon tar in vad jag säger. Kanske hon säger till mig: "Du måste gå vidare!". Men hur fan då!!!

Jag har kontakt med Lennies pappa. Jag vill inte ha några grejer efter Lennie men vill vara med när askan ska spridas. Sen måste jag gå vidare i livet, det måste jag.

Jag gav en ros till två i Lennies personal och sa att de hade gjort ett bra jobb, och det ville jag tacka dem för. Jag kramade den ena och sa: "du ska ha tusen tack för att du har tagit hand om Lennie".

Jag har sagt att när jag blir riktigt gammal vill jag bo på Christiansro, då vill jag bo på fjärde våningen där Lennie bodde.

Lotta - min nya ledsagare

Jag har en ny ledsagare, hon heter Lotta. Hon är jättebra, ja hon är toppen! Jag tror att vi kommer att trivas bra ihop.

Lotta är bra på att måla och hon har kommit med många idéer. Vi har börjat att måla tillsammans, jag vill måla tio tavlor och sen ha en utställning på Sommarro. Vi pratade med en som Lotta känner och har bokat tre dagar i oktober för utställningen.

Och så har Lotta sagt att hon känner en reporter på Kristianstadsbladet, kanske det går att ordna så att de skriver en artikel om mig. Och hon ska höra med café Fenix om jag kan ställa ut mina tavlor där med.

Det är så mycket som händer och jag får räkna med att bli nerringd sen när jag blir känd. Det är nog många som kommer att ringa för att de gillar mig. Kanske de frågar; "Har du fler tavlor", och då svarar jag; "Ja, det har jag".

Men jag har kvar Lena också som ledsagare, hon är populär hos mig.

Nu tar Lena och jag semester från bloggen ett tag och kommer tillbaka i början av juli.

Pias födelsedag och Amanda Jenssen

www.amandajenssen.com

Mamma och jag överraskade Pia när vi firade hennes födelsedag. Vi var alla och såg Amanda Jensen och Pia fick sin biljett av oss. Mamma gav henne den efter att de dansat linedance. Pia ringde mig sen på kvällen och tackade så mycket.

Först åt vi middag hemma hos mig. Pia och Rickard kom vid 4-tiden. Vi började med en drink och sen satte vi in klyftpotatis i ugnen. Vi åt förrätt och sen bjöd vi på kycklingbitar, lök och äpple som vi blandat och så något annat med som jag inte kommer ihåg. Till det drack vi öl och vin och allt avslutades med efterrätt som vi åt lite senare. Det märktes på Pia och Rickard att de tyckte att det var gott.

Efter att vi ätit gick vi till Konserthuset för att lyssna på Amanda. Förbandet var en tjej som sjöng fem låtar, hon sjöng jättebra. Sen kom Amanda Jensen in. Vilken sång!!! Hon var mycket bättre live än när man hörde henne på TV. När hon gick ut bland publiken och sjöng en låt stod Rickard bra till och kunde ta fina bilder med sin kamera.

Jag hade fått min biljett av mamma i present, och vi hade mycket bra platser. Pia och Rickard satt på balkongen. Rickard är så lång i fötterna så han måste ha gott om plats.

Amanda fick bra kritik i tidningen dagen efter. Det var en bra reporter denna gång, han gjorde bra ifrån sig, det ska han ha beröm för! Hon fick många applåder men jag hann inte applådera för jag tog så många kort.

Pia blev jätteöverraskad för det vi gjorde för henne, det var fantastiskt.

Mina nya skor

Jag var och köpte nya skor med Lena i förra veckan. Mamma tyar inte längre att följa med när jag ska handla, hon fyller ju snart 70 och jag har ansvar för henne. Det är inte lätt för morsan och sonen att köpa kläder och skor tillsammans. Hon säger en sak och jag säger en annan.

- Ska du ha den där?
- Nej jag vill ha den.
- Nej du ska ha den där.
Så brukar det låta mellan oss.

Först gick Lena och jag in i en affär och där hittade vi fina skor, men de passade inte riktigt. Lena såg på mitt ansiktsuttryck att det inte kändes bra. Det ska vara gott om plats för lilltån. Sen gick vi in i en annan affär där det var en jättesnäll tjej som hjälpte mig. Först tog hon fram ett par i storlek 41 och sen i 40. De kändes jättebra så jag köpte dem. Och så köpte jag spray till dem och sen kan jag köpa nåt som jag kan tvätta skorna med. Men det får bli en annan dag.

Det var underbara skor, de var helt perfekta. Det var den bästa affären som jag någonsin handlat i.

Robert Wells

Jag och Lena var och såg Robert Wells på Konserthuset. Konserten var mycket, mycket bra. Den var toppen. Robert fick igång publiken ordentligt - oss också. Jag njöt riktigt ordentligt, det gjorde jag!

De skrev inte så bra i tidningen om konserten dagen efter. Om jag hade varit reporter så hade jag ställt fina frågor istället, som t.ex. "hur länge har du spelat?" och "kommer du tillbaka till Kristianstad?".

Jag skulle vilja ringa till tidningen och fråga vem reportern var,  jag hade tvingat dem att säga det. Sen hade jag åkt dit och pratat med honom. Jag hade sagt: "du får skriva om artikeln på ett snällt sätt, annars kommer jag att sluta att läsa tidningen!".

Jag hade med mig min kamera på konserten och tog många fina kort. Sen skulle jag ta bort dem som inte var så fina. Det kom upp en text med frågan om jag skulle radera alla. Jag tänkte välja nej men ändå tryckte jag på ja och alla fotona försvann!! Helvetes, satans, skit, tänkte Gilbert!!!

Leonard Cohen på svenska

I går var vi på Bäckaskogs Slott och lyssnade på Janerik Lundqvist som sjöng Leonard Cohen-låtar. Musiken var lugn och vacker och vi njöt hela tiden, vi satt längst fram. Det var två unga tjejer som också sjöng, den bästa kör som jag hört! Och så var det en gitarrist och en tjej som spelade fiol. Det var jättebra faktiskt!

I pausen köpte jag ett glas vin. Det var så trevligt att sitta och titta på hur fint det var i slottet, vi kände oss nästan kungliga.

Jag pratade med töserna i kören efteråt, och sen pratade jag med Janerik. Jag sa "ni var jättebra!" och då blev de glada. Jag tyckte om att de tog sig tid att prata med mig. Det var bra gjort av dem. Jag vill jättegärna lyssna på dem fler gånger för de sjöng och spelade så bra.

Lena köpte en skiva av Janerik. Hon och jag ska bjuda in mamma till kolonistugan i sommar. Då ska vi sitta med levande ljus och lyssna på skivan till ett glas vin. Det blir bra, det kommer att bli en Leonard Cohen-kväll för oss. Det ser vi fram emot.

Efter konserten åt vi mat. Det var dukat fint med vita dukar, levande ljus och mycket god mat. Jag tog två gånger och Lena orkade bara en gång. Men sen drack hon kaffe och tog fyra chokladbitar till. Jag känner henne rätt, jag har lärt känna henne utantill och innantill. Jag vet att hon gillar kakor och choklad och tårta.

Slottet var stort och det var högt i tak. Det fanns vackra lampor och levande ljus och det ekade nästan när man pratade. Mamma har varit här på kurs en gång.

Den här kvällen var underbar, det var riktigt härligt.

Janeriks HEMSIDA.

Nya Hemtjänsten fyller tre år

I går var vi hos Nya Hemtjänsten i Åhus igen. Förra gången åt vi fastlagsbullar och igår firade vi att de fyller tre år.

De hade dukat långbord, jag tror att det var minst tio meter långt. Det var ballonger, ljus och koppar och så fick vi kaffe och tre olika sorters tårtor. Jag blev mätt efter första biten men Lena tog som vanligt två gånger. Jag tänkte att jag skulle säga till henne: "tänk på figuren", men det vågade jag inte.

Sen sjöng allihop, men inte jag. Jag tycker att Nya Hemtjänsten är bra, de är bäst faktiskt. Jag hade hoppats att Anna skulle komma dit också, men hon hade nog inte tid.

Jag gillar Eva som jobbar där, hon är så pigg och alert. Första gången jag träffade henne visste jag inte hur jag skulle prata. Men nu har jag lärt känna henne mer. Hon sa "Hej Gilbert" direkt när jag kom in genom dörren, och det kändes bra.

Hon kunde ramsor om olika bilar. Den här handlar om en opel:

"Köp en opel, bli belåten.
Se naturen genom plåten."

Semlor hos Nya Hemtjänsten

Jag vill köpa en kamera

 Jag vill köpa en kamera, det har jag tänkt på länge. Jag har haft en innan, det var en stor kamera som jag har för mig att jag fick av mamma. Men den gick sönder, zoomen åkte inte in och det gick inte att laga den. Sen dess har jag inte haft nån egen kamera. Och så har jag haft en videokamera men den gick också sönder. Jag har haft väldig otur!

Lena och jag gick till kameraaffären i veckan. Först tittade jag på en kamera som kostade 2000 kronor, men den var klumpig och inte alls i min smak. Sen var det en annan som var ännu klumpigare. Men den tredje var bra, jag tror att jag har sett den på reklamen på TV. Den var smal och faktiskt jättebra. Den liknade lite min gamla kamera. Den heter Nikon Coolpix S3300 och kostar bara 1095 kronor, och då får jag en väska och minne till också. Han i affären som jag pratade med sa att den finns i andra färger, jag undrar om den finns i rött för det tror jag hade passat mig.

Vi räknade ut sen att jag har sparat ihop pengarna den 11 mars och då vill jag köpa den! Mamma säger att jag är duktig på att spara.

Jag längtar!!!