Tina var min ledsagare

Jag träffade Tina för några veckor sedan. Tina var min ledsagare för flera år sedan, hon var den bästa. Det var roligt att träffa henne igen. Men vi missförstod varandra så hon stod och väntade vid café Fenix och jag stod vid café Fantasi, och då skrattade vi för vi är två kålsupare båda två.

Håret har växt på henne sedan jag träffade henne förra gången, och så har hon mognat till sig. Hon sa till mig att jag också har mognat till mig. Hon märkte att jag har förändrats, och det tycker jag är bra.

När hon var ledsagare åt mig brukade hon följa med till biljarden. Hon var alltid med på tisdagar och på slutspel.

Det är roligt för mig att ha ledsagare för då kan man göra olika saker. Annars är man låst. Tina är den bästa ledsagare jag har haft faktiskt. Vi kommer att ha kontakt med varandra, för livet.

Jag har träffat henne flera gånger på stan och en dag träffade jag henne på Sommarro. Då fick jag hennes telefonnummer och en kram.

Margareta är borta

Margareta var en vän till mamma och mig. En dag fick hon ont i bröstet och åkte ambulans till sjukhuset, det är jättelänge sedan. Mamma berättade att Margareta inte kunde andas eller nånting och att hon fick en mask över munnen. De kollade med kamera på allting i kroppen och sen sa doktorn att det var cancer. Mamma sa att hon hade kunnat leva året ut. Men hon dog i förra veckan.

Mamma ringde precis när jag skulle äta en korv. Hon frågade: "vill du ta farväl av Margareta?". Och då sa jag "ja, det vill jag". Lotta var hos mig då och hon ville ge mig en kram. Men jag var så uppstirrad, "jag måste iväg", sa jag. Då sa Lotta: "du ska inte cykla när du är så uppstressad". Så hon körde mig till sjukhuset i sin bil.

När jag kom dit var Margaretas familj där och hennes kompisar Birgitta och Susanna. Mamma och jag gick in till Margareta för att säga adjö, men då var hon redan död. Hon hade en fin klänning på sig men jag tyckte inte att håret var så snyggt, jag hade velat kamma henne. Det var fint där, jättefint var det.

Det var inte så svårt för mig för jag har sett så mycket när jag jobbade på äldreboendet i Hammar. Men det var svårt för att det var Margareta. Jag rörde vid henne. Mamma frågade: "ska jag gå ut", och då kom tårarna. Men jag vågade inte vara kvar ensam, då hade jag brutit ihop totalt. Jag hade bölat, så det var bra att mamma var där. Sen hämtade HS-service mig och körde mig hem.

Margareta var på min vernissage och då beställde hon en tavla av mig. Hon betalade tavlan men var sen så dålig, så nu kommer hennes dotter Ida att få den istället.

Nu är Margareta död och jag måste få ut mina känslor, det har inte sjunkit in än. Margareta hade ett hetsigt humör men sen blev allt bra. Hon brukade spela kort med mamma och då var jag med, jag hjälpte henne att vinna. Men nu kan jag inte det längre, det blir ett tomrum!

När det blir begravning ska jag lägga en bild på mig själv på kistan. Egentligen hade jag tänkt lägga tavlan som hon beställde av mig, men jag har tänkt om. Det är trist att hon inte hann få tavlan, hon hade ju ändå betalt den.

Det är ett tomrum för mig. Jag kan inte glömma henne. Jag är så van vid att hon alltid gjorde en nattarunda på Sommarro, hon jobbade där som sjuksköterska. Margareta var en vän för mig.

En natt efter att hon hade dött drömde jag att hon stod vid min säng och sa: "hej Gilbert!". Hon såg helt vanlig ut, hon bara stod och tittade på mig. Jag blev inte rädd, för det var ju hon. Det var en bra dröm och det sa jag också till mamma. Då sa mamma: "ja, då var det Margareta, hon ville säga adjö till dig". Det tror jag med.

Margareta var en bra vän, hon var toppen faktiskt. Man fattar inte det riktigt.

Med kompisar på O´Learys

Jag, Lotta, Lena, Ralf och Lisa gick till O´Learys en kväll. Vi hade bestämt att vi skulle träffas där klockan sju. Ralf och Lisa åkte tåg från Malmö. Det var jätteroligt att träffa dem igen.

Jag åt godaste hamburgaren, det var inget fel på den. Jag blev verkligen mätt. Den var så stor att Lotta fick hjälpa mig att dela den. Och så var det pommes frites till.

Det var fint på O´Learys men Lena  tyckte att ljudet var för högt för hon satt precis vid en TV-skärm där de visade en hockeymatch. Hon gillar inte sport.

Ralf och Lisa gick lite tidigare för de skulle med tåget. De berättade sen att tåget hade gått sönder i Lund så Lisas man fick åka och hämta dem.

Det var faktiskt en fin kväll, det var det!

Min vernissage

Jag har länge pratat om att jag vill ha vernissage för att visa mina tavlor. Lotta känner en på Sommarro som vi hade möte med och vi bestämde att jag fick låna ett rum till vernissagen en fredag, lördag och söndag.

Vi började i god tid. Jag fick en nyckel till rummet för de litade på mig. Jag ställde mina tavlor på ett långt bord och vid varje tavla fanns en liten text som beskrev motivet, det hade Lotta och jag skrivit tillsammans. Jag visade 13 tavlor som jag målat.

Lotta visade också några tavlor som hon gjort, och så var där två tjejer till som hon känner.

Vernissagen varade från klockan två till fyra och på fredagen var det rena rusningen när vi öppnade dörren, alla bara rusade in. Vi la ihop 50 kronor var och köpte cider, jordnötter och salta pinnar som vi bjöd på.

Jag sålde alla mina tavlor och så fick jag åtta beställningar. Det är faktiskt jättebra! Och jag fick blommor, blommor och godis. En som bor här på Sommarro gav mig en kram också.

Jag var helt slut efteråt, jag var dödens trött.

Nu efteråt känns det jättebra. Det blev en hel del extra pengar i semesterkassan, nu är där mycket pengar - en hel del faktiskt.

Helgen efter vernissagen bjöd jag mamma på pizza och vi la in bilder på Facebook. Sen rasslade kommentarerna in, en efter en. Ni skulle sett! Jag bara tittade och sa: "vad i helvete händer?".

Maia Hirasawa

Youtube:
Boom!
The Best Team
Lights Are Out

Underbara Caroline Af Ugglas

I går sjöng vi allsång med Caroline Af Ugglas i Konserthuset. Det var fantastiskt och jättebra! Caroline lärde oss att sjunga med magen. Om man håller en hand på magen så känner man att luften kommer in där. Kommer luften in högre upp blir det fel och falskt.

Det var en kille som spelade gitarr, jag tror att det var hennes man. Vi sjöng i olika stämmor och då tittade han rakt på mig. Han tyckte att vi var jätteduktiga.

Sista låten sjöng Caroline själv och då gick jag fram för att ge henne mitt visitkort. Jag fick en kram av henne och hon lovade att läsa min blogg.

Jag har inte tyckt så mycket om Caroline tidigare, men nu gör jag det. Det är dumt att hon inte bor i Kristianstad för då hade jag sjungit i hennes kör.

Det var en helt underbar kväll, den bästa någonsin!

Det var synd att mamma inte kunde följa med. Nästa gång ska jag ordna så att hon kan det.


Carolines hemsida

Nästan riktiga Beatles

Lena och jag var på Beatles-konsert. Det såg ut som Beatles, men det var inte de riktiga. De klädde sig på samma sätt och sjöng och spelade som var helt likt Beatles. Han som var John Lennon var riktigt busig - en spelevink. Det var underbart!

Margareta och Paul var också där och vi träffade dem efter första akten i pausen.

Bakom oss satt en hel rad med tjejer, och de traggade och traggade och traggade och traggade och traggade... hela tiden! De störde oss och jag har aldrig sett Lena så upprörd nån gång, men hon vågade inte säga till. Jag ville resa mig upp och säga: "Nu håller ni truten!!!". Men jag lugnade ner mig lite och vände mig om och sa: "Håll tyst!!!" Då lutade en av dem sig fram och sa: "Ska jag hålla tyst, eller...?". "Ja, tack!", sa jag.

Annars var konserten jättebra för mig och Lena. Jag sa till henne: "Mamma skulle ha varit med, hon hade haft jätteroligt!"

Jag saknar Lennie

Jag träffade en tjej igår som jobbar i hemtjänsten och som var hos Lennie när han levde. Jag berättade för henne hur jag tog hand om Lennie. Då sa hon: "det var skönt för honom att han fick dö". Jag tänkte: "hur i helvete kan hon säga så till mig!". Det gör ont i mig, han var ju som en bror för mig. Det var verkligen inte bra sagt av henne.

Jag sa till prästen i förra veckan att jag känner att jag måste till kyrkogården där Lennie ligger, annars får jag spader. Jag kan fortfarande inte släppa honom, det kan jag inte göra. Det är så svårt. Jag sa till henne att jag saknar honom så mycket. Då svarade hon: "åk dit och sitt där och tänk bra tankar".

Lena och jag ska åka dit till kyrkogården snart. Sen släpper jag det med Lennie. Jag måste gå vidare.

Nya omvårdnaden

Det var tänkt från början att HS-Service skulle ha hand om min omvårdnad. De hade fått papper på det men det tog lång tid för att bli klart. Men nu äntligen är det klart!

Under tiden jag har väntat har Anna i Nya Hemtjänsten hjälpt mig och det har fungerat mycket bra.

Nu har vi bestämt att HS-Service kommer på tisdagar och fredagar klockan sju för att hjälpa mig. Vi började redan i onsdags för att komma ifatt och på fredag ska vi planera vad vi ska handla nästa tisdag. Och sen ska vi laga mat nästa fredag.

Det kan bli Britt-Marie som kommer eller nån annan från HS-Service, det kvittar egentligen.

Om jag skulle ramla eller så, då ringer jag till en sköterska som heter Maria. Hon är jättebra! Hon är toppen!

Det kommer att bli mycket enklare nu att bara ha HS-Service och jag har väntat länge på att det skulle bli klart. Och nu är det klart - det känns bra!

Lottas sommarfest

Lotta hade fest för dem som hon är ledsagare åt, vi var sju stycken med mig och vi träffades i Lottas sommarstuga i Yngsjö. Jag åkte färdtjänst dit. Stugan var jättestor med grill på ena sidan och stolar på andra sidan, det var helt underbart!

Lottas man och barn var också med, och en kille som kommer från ett annat land. Han är jättebra på att prata svenska. Det var så roligt att träffa dem allihopa. Jag pratade mycket med en tjej som heter Emma och vi bytte telefonnummer med varandra, vi ska träffas nån dag. Hon är gift så vi kommer bara att vara kompisar. Jag bjöd in alla till vernissagen och Emma sa direkt att hon kommer.

En kompis till Lotta var också med. Hon retade mig för snäckan till mobilen som jag har i örat. Hon retades på ett snällt sätt så jag bara skrattade.

När alla hade kommit grillade vi korv. Det fanns en massa olika starka korvar, smala och tjocka - ja det fanns en hel del. Sen åt vi tårta och drack kaffe.

Efter maten lekte vi. Vi kastade ringar, spelade fotboll och kastade pil. Jag var så jädra dålig på pilarna men jag fick 500 direkt när jag kastade ringar, det var jättebra faktiskt.

Jag var helt jävla slut när jag kom hem. Emma skulle egentligen åka klocka fyra, men hon frågade om hon fick åka med mig och Hans-Olof istället och det fick hon.

Det var en jättebra fest och jag sa till Lotta sen att vi ska göra om den nästa sommar i kolonin - hela bunten. Men det är inte bestämt, vi ska prata om det.