En tur med Stora Safaribåten

Lena och jag åkte med Stora Safaribåten idag. Hon kom och hämtade mig i god tid. Det var en stor och öppen båt och vi var ca 10 personer som åkte med. En man som hette Alf körde båten och en kille som hette Kristoffer berättade om olika fåglar och om gamla tider här i Kristianstad.

Vi fick låna varsin kikare. Jag trodde att vi skulle få betala för det, men där hade jag fel för det var gratis. Jag har lite svårt att titta i en kikare.

Vi hade tur med vädret, det var varmt och soligt, och lite molnigt. Jag hade en hel termos kaffe med mig och Lena hade köpt två paket med kakor. Det smakade gott.

Vi såg många fåglar. Det var tornseglare, brun kärrhök, strandskata, rödspov, häger, tofsvipa, glada. Och så hörde vi en fågel som heter gräshoppssångare.

Först åkte vi upp mot Hammarsjön. Det fanns jättemassa vass, träd, buskar, näckrosor - ja, nästan allt! Sen vände båten och åkte mot Araslövssjön. Då hörde vi när göken gol ko-ko. Vi gick iland vid Lillö och gick in och tittade i borgen. Först var det en trappa upp och sen en ner, men Lena och jag stannade där uppe för det var lite svårt för mig att gå i trappan. Så när vi tittat en stund gick vi ut och satte oss på en bänk och väntade på de andra.

Alf hjälpte mig när jag skulle gå på båten igen. Jag var först lite nervös men det gick bra. Kristoffer såg på mig att jag har ett handikapp och han berättade att det har han också. Han är svag i halva kroppen, precis som jag. Därför tror jag att han förstod mig när jag behövde ta det lugnt för att hinna med.

Vi fick lära oss jättemycket av Kristoffer. Här är några exempel:

1. Om vinden ligger på kan det simma in torsk, spätta och sill i Hammarsjön. Det är väldigt speciellt.
2. Pilgrimsfalken är världens snabbaste djur, den kan flyga i över 300 km i timmen.
3. I vattenriket finns det flest skalbaggssorter i hela Europa.
4. Det finns 42 fisksorter, och det är unikt. 

Turen var lyckad och helt underbar. Inga problem. Den vill jag rekommendera till Pia och Rickard och alla andra.

Allsångskväll i Tivoliparken

Gott med revben!

Det var mycket folk

Rätt som det var kom en luftballong!

Lena och jag var på allsångskväll i Tivoliparken och lyssnade på Amanda och Robin från Idol. Vi var där i god tid för att få bra platser, mer än en timme innan det började. Vi tappade nästan hakorna när vi kom dit och såg att det redan var så mycket folk. Jag tror att det var mellan fem och sex tusen, eller mer. Det måste ha kommit dit folk redan klockan fem. Men vi hade tur och hittade en ledig bänk.

Jag hade med mig vin och revben. Jag hade köpt grillat fläsk också men det åt jag upp nån dag innan. "Varför gjorde du det", frågade Lena. "Jo, för att det var så gott", svarade jag. Mitt glas gick sönder så jag fick dricka direkt ur flaskan. Det såg kanske inte så trevligt ut, men vad gör man? Jag blev lite, lite orolig när ordningsvakterna gick förbi, men de sa ingenting.

Robin sjöng min favoritlåt. Det är den bästa underbara låten. Jag njöt när jag hörde den. Sen var det låtar från musikalen Sound of Music. Jag rös i hela kroppen. Jag har hört att Pia, Rikard och Ida också har sett musikalen och att de tyckte att den var underbar.

När konserten nästan var slut såg jag att Britt och morsan satt en liten bit ifrån oss. Jag smög dit och skrämde dem, de hoppade tio meter upp i luften.

Amanda sjöng sista låten, jag hade suttit hela kvällen och väntat på den. Om hon inte hade sjungit den låten så hade jag blivit besviken. Då hade jag inte velat köpa hennes skiva längre.

Vårfest på Yllan

Det var vårfest på Yllan och jag och Lena gick dit. Det var två killar som var förband. De skämtade och sjöng olika låtar. De brukar uppträda på gågatan vid Duvanders när det är sommar, och mamma och jag brukar gå dit och lyssna. Man kan äta där med. Den ene killens son är jätteduktig på trummor.

Efter dem kom ett riktigt band och de spelade så jättebra låtar. Det var rock och det tyckte jag om faktiskt. Vi fick mat också, det var klyftpotatis, kött på pinnar, vit ost och ädelost. Det var så gott och jag tog mat tre gånger, Lena tog två gånger. Sen åt hon tre muffins så hon fick ont i magen efteråt.

När vi ätit blev det dans, men jag ville inte bjuda upp någon. Jag vill att det ska vara fler ungdomar, det är min smak. Men det var roligt att titta på när de andra dansade.

Klockan ett åkte vi hem.

Konsert i Östermalmskyrkan

Vi var i Östermalmskyrkan och lyssnade på musik. Det var barn och ungdomar från Musikskolan. De spelade flöjt, keyboard, fiol, piano och så sjöng de. Det var underbart att höra musiken i kyrkan. Det var jätteduktiga småbarn som spelade, de hade nog tränat mycket.

Vi cyklade dit och hem.

Footloose

Footloose

Jag var på teatern tillsammans med Lena och såg Footloose. Det var Musikskolan och C4 som spelade.

De sjöng och dansade så bra. Jag rös i hela kroppen, det var helt underbart. Andra akten var faktiskt också jättebra. Vissa sånger kände jag igen.

Mifforadio

Nancy Delic, Claes-Erik Sivre och Balint Marton

En gång tipsade Britt om ett gäng i Malmö som kallar sig för Miffo och som gör TV- och radioprogram. Det är två killar och en tjej, alla är handikappade. När jag såg dem på TV första gången rann tårarna på mig. Jag tänkte "det här ska Lena och jag ta tag i". Sen började det roliga och vi mejlade till dem och frågade om vi fick komma och intervjua dem. Vi fick svar direkt och de skrev att vi kunde komma med en gång. Men vi ville ha lite tid på oss att skriva frågorna. Sen satte vi igång och nu ligger vi bra till, vi ska bara träna lite först.

I förra veckan fick jag ett telefonsamtal.

- Hej, det här är från Miffo, sa en röst.
Jag kliade mig i huvudet och tänkte "var nu lugn Gilbert".
- Får vi ställa några frågor, sa rösten.
- Ja, det får ni, svarade jag.

De sa att de höll på med ett radioprogram som skulle handla om evigheten. Det tyckte jag var bra. Jag förklarade att om man är ensam i ett hus så kan det kännas som en evighet. Och evighet för mig är att sakna en tjej.

Det var en sån jädra massa frågor om evigheten att jag inte kommer ihåg dem nu. Det var så mycket. En fråga var alldeles för svår att jag sa att jag inte kunde svara på det.

Efter samtalet ringde jag till Lena och skrek rakt ut. Jag trodde knappt att det var sant. Lena sa att de hade ringt till henne också. De hade spelat in våra samtal och delar av det kommer i radio, jag tror att det blir nästa söndag. Jag kände en sådan gladhet, det var magiskt.

Vi kommer att åka till Malmö och träffa hela gänget i verkligheten. Jag har ju bara sett dem på TV. Sen ska vi skriva om mötet i bloggen, jag frågade dem om det var ok - och det var det.

Här är en tidningsartikel om Claes-Erik i Miffo: Skånskan.se

Vårstädning i kolonin

Varje år träffas alla i koloniområdet och städar och gör snyggt. Om man inte ställer upp får man böta 100 kronor.

I lördags var det dags igen. Vi träffades först vi klubbstugan. En i styrelsen skulle avgå så vi valde en ny. Överste Leif berättade att vi skulle ta kanterna på gräsmattorna och räfsa. Vi fixade gången utanför vår stuga och jädra vad mycket folk det var längre bort! Alla hjälpte till och det blev bra. Men efteråt körde någon med bil precis där vi räfsat. Det får man göra om man ska lämna saker vid sin stuga, men inte annars. Vi ska hålla lite koll.

Efter arbetet grillade vi korv vid klubbstugan. Jag tror jag åt fyra. Sen öppnade de komposten och alla gick dit med sitt skräp, det var lång kö.

Det är mycket bra med vårstädningen. Till hösten slipper vi städa för de ska anställa en person som ska jobba sex timmar varje dag på området.

Nytt i kolonin

Den nya spisen och altanen

 

Det här blir så bra!
 

En god vän till mamma och mig har hjälpt oss att bygga en altan. Vi började redan förra året att fundera på det och nu slog vi till. Han satte fyra armeringsjärn på utsidan av altanen och vid dem har vi redan planterat växter - ni ska få se, det kommer att bli så fint! Sen ska vi sätta humle där, vi kanske ska få två plantor av Pia och Rickard.

Vi kommer att äta frukost på gamla altanen och sen middag och kvällsmat på den nya. Och så kan vi sola oss. Den nya altanen är så stor att vi kan vara 20 personer där, eller fler tror jag.

Vi har också köpt en ny spis. Där kan vi grilla korv, kött, fisk - ja, nästan allt! Vi grillade i går och det gick åt. Den står på plattor och vi ska mura fast den så att ingen jäkel tar den. Man kan inte elda med ved i den utan man får ha kol. Det blir bra!

Transafarin inställd

Det blev ingen transafari.

Det var en kall och ruggig dag, och det regnade. När vi stod och väntade på den stora båten kom en bil med en liten gummibåt på släp. Han som körde sa att planerna hade ändrats. Det var så dåligt väder att de inte kunde köra den stora båten över Hammarsjön. Istället skulle vi åka den lilla gummibåten.

Men då tänkte jag: "Icke, sa Nicke!". Det blev rena kalabaliken och jag vägrade. Jag ville aldrig sitta i den lilla båten! Både mannen och Lena försökte övertala mig. Men sen såg Lena att jag var ledsen och att tårarna var nära. Då stöttade hon mig och satte inte mera press på mig. När vi cyklade hem var jag både arg, ledsen och förbannad.

Jag berättade det för mamma och hon förstod mig. Hon skrev och krävde pengarna tillbaka. Det hade inte stått någonstans att man skulle använda den lilla båten. Jag tycker att det var dålig information. De svarade att jag inte fick pengarna tillbaka. Men istället får jag och Lena en ny resa en annan dag. Det fastnade jag direkt för. Det var mycket bättre även om vi inte får se några tranor. Nästa år kommer vi att åka buss dit istället.

Jag var så arg innan men nu tänker jag inte på det längre. Lagt kort ligger, brukar man ju säga. Och jag är glad att vi har fått en ny resa, det är jag faktiskt.

Runo dog för sju år sedan

Jag kommer ihåg när min kusin Runo dog. Det var en solig dag. Jag spelade biljard och solen sken rakt på mig. Tre gånger faktiskt.

Britt och mamma hade åkt med Runo till sjukhuset och inne på akuten ramlade han ihop. Då skrek de: "ta hand om honom!". En sköterska visade dem upp till avdelningen.

Mamma ringde till mig. Och så ringde hon en gång till. Men sen ringde hon inte mer. När hon kom hem till mig såg jag direkt på henne att Runo var död. Det kändes så tufft.

På begravningen hade jag med mig mina vänner och utan dem hade jag ramlat ihop. Efter begravningen var vi i Fornstugan i Tivoliparken, det var Runos önskan.

I tisdags var det sju år sedan han dog. Britt, mamma och jag var vid graven. Vi hade fika med, vi satt lugnt och stilla. Sen bjöd Britt på mat hemma hos henne. Mamma stannade till klockan sex men jag var kvar en bra stund till.

Nu har jag bearbetat sorgen efter Runo och det känns som att han är med mig hela tiden. Det är en bra känsla.