Buss till Simrishamn

I går tog Lena och jag bussen till Simrishamn. Det var en skön tur och det var så mycket vackert att titta på. Det var så härligt att bara sitta ner i bussen och se allting faktiskt.

När vi kom fram till stationen i Simrishamn tänkte vi först byta till en annan buss för att åka till hamnen, men det var inte så långt så vi gick dit istället. Jag var jättehungrig så vi började med att leta efter någonstans att äta. Vi hittade en kinarestaurang ända nere vid hamnen, de hade buffé med jättemånga rätter. Det var kycklingspett, friterad kyckling, räkor, sushi, frukt och massor med annat. Det var extra billigt igår så vi hade tur. Det kostade bara 89 kronor och då fick vi äta så mycket vi orkade, och kaffe ingick också. Det var jättegott och jag tog två gånger.

Efter maten gick vi ner närmare vattnet och satte oss på en bänk. Där satt vi länge och planerade vad vi ska hitta på resten av året, och nästa sommar. Vi tänkte att vi ska åka till Lund om ett par veckor och äta på samma restaurang som jag och mamma åt på tillsammans med Ida, Pia och Rikard. De har jättegoda revben faktiskt, det ska jag äta när vi kommer dit. Mamma ville också följa med, det gjorde mig glad.

Resan till Simrishamn var mycket bra. Det var god mat och gott kaffe. Simrishamn är jättefint, hit ska vi åka fler gånger.

En tur till Helsingör - och tågkaos

Lena och jag bestämde oss för att åka tåg till Helsingborg och sen båten över till Helsingör. Men just den dagen var det tågkaos. Vi gav oss iväg klockan nio på morgonen och kom inte hem förrän nio på kvällen. Sen var vi helt trötta efter alla tåg- och bussbyten, så därför orkar jag inte berätta om vår dag. Gustafssons ord har tagit slut!

Men jag kan säga att det har varit en jättebra dag med go mat, fika och vackert väder.

Så här åkte vi:

Buss till Hässleholm
Buss till Åstorp
Tåg till Helsingborg
Båt tur och retur Helsingör
Tåg Lund
Tåg Eslöv
Buss Hörby
Buss Kristianstad

Sommarresa till Skanör

Jag, Lena, Lisa och Ralf åkte på en liten sommarresa till Skanör. Lena och jag åkte buss till Malmö och när vi kom fram ringde Lena till Lisa för att höra var hon väntade på oss. "-Vänd dig om", sa hon, och där stod hon! Det var första gången jag träffade Lisa och Ralf. Lisa är helt gullig, tycker jag.

Först åkte vi hem till Lisa där hon bor och där träffade vi hunden Nelson. Han var så söt. Det var nästan att han hoppade upp på mig, men han lydde Lisa faktiskt. Och så träffade vi Lisas man Thomas, han var jättetrevlig.

Sen åkte vi vidare till Skanör. Gud, vad fint där var! Jag vill gärna göra om resan nästa sommar. Det var faktiskt roligt, mycket roligt var det!

När vi skulle äta gick vi in på fel ställe först, de var jättedyra där. Sen gick vi rätt, jag beställde en räkmacka och lättöl, de andra åt stekt sill. Ralf fick två sillar, det tyckte Lisa var orättvist. Min räkmacka var god men jag blev inte mätt, så jag fick köpa en korv med bröd också.

Efter maten gick vi en liten bit till andra bänkar och satte oss, de var alldeles skrangliga. Där drack vi kaffe och åt wienerbröd.

När jag kom hem berättade jag för mamma att jag tyckte bra om Ralf. Det känns som om jag har fått en vän för livet, hoppas att han tycker samma om mig. Han var lugn och sansad. Lisa är en pärla, den bästa pärlan. Hon är Lenas storasyster.

Sen tog Lena och jag tåget hem till Kristianstad. Vi var jättetrötta båda två och sov nästan hela vägen, jag tror att vi vaknade i Hässleholm.

Det var en underbar dag!

Sanna Nielsen och jag

Kristianstadsbladet 2013-07-09

Lennie är död!

Min kompis Lennie dog den 13 juni. Han var som en bror för mig. Lennie bodde jättelänge på Sommarro. Han klarade sig nästan själv och hade bara hjälp av hemtjänsten.

Det började med att personalen märkte att han åt mindre, och sen hittade de honom i badrummet när han hade ramlat. Jag sa till dem att "händer det något med Lennie så måste ni lova att säga till mig". De lovade det.

En dag berättade någon för mig att han bodde på Christiansro. Han hade blivit så dålig att han hade fått flytta dit. Ingen hade sagt något till mig, och det gjorde mig ledsen. Han bodde på fjärde våningen och jag hälsade på honom sedan varje dag. Han hade blivit så smal och satt i en rullstol. Jag fick kontakt med två i personalen som jag kände förtroende för och de lovade att ringa om något hände. De fick mitt telefonnummer. Sista gången jag träffade honom hängde huvudet på honom och han var alldeles liten.

En dag ringde de till mig när jag satt och tittade på TV. Då hade Lennie redan åkt in till sjukhuset med ambulans. Jag hade inte hört ambulansen. 10 minuter senare ringde de igen och sa att jag skulle gå upp där han bodde. När jag kom dit tog de in mig på ett rum och berättade att Lennie var död, hjärtat hade stannat. Det var som om de hade släppt en bomb i huvudet på mig. Fan, han var ung! Han skulle fylla år den 7 juli, det är en söndag. Världen är liten.

Jag har inte kunnat gråta efter hans död. Jag känner att jag behöver träffa prästen Lena snart, hon har semester och jag vet inte hur länge. Lena lyssnar på mig, jag tror att hon tar in vad jag säger. Kanske hon säger till mig: "Du måste gå vidare!". Men hur fan då!!!

Jag har kontakt med Lennies pappa. Jag vill inte ha några grejer efter Lennie men vill vara med när askan ska spridas. Sen måste jag gå vidare i livet, det måste jag.

Jag gav en ros till två i Lennies personal och sa att de hade gjort ett bra jobb, och det ville jag tacka dem för. Jag kramade den ena och sa: "du ska ha tusen tack för att du har tagit hand om Lennie".

Jag har sagt att när jag blir riktigt gammal vill jag bo på Christiansro, då vill jag bo på fjärde våningen där Lennie bodde.