Tove har somnat in för gott

Nu var måttet rågat

Tove gjorde det igen. Hon kissade i min säng och det gick rakt genom täcke och lakan. Då kände jag att måttet var rågat. Det kunde inte fortsätta så här. Jag pratade med mamma och hon ringde veterinären och berättade. Vi fick en tid klockan 10 i söndags. Britt kom hit halv 9 och vi åkte tillsammans till veterinären som bor i Näsum. Vi tog beslutet att Tove skulle få somna in. Beslutet var inte så svårt att fatta, jag kände att jag måste göra det.

Tove fick sömnmedel i en spruta i magen. Hon satt i mitt knä. Jag satt och klappade henne och såg att hon blev tröttare och tröttare. Hon tittade på mig med stora ögon. Snart hängde huvudet på henne. Hjärtat slog några slag till och sen var det över. Jag ser fortfarande bilden av henne när hon tog sina sista andetag. Jag hör hennes fotsteg och hur hon krafsar i kattlådan..

Veterinären fixade så att Tove blev kremerad tillsammans med ett foto på mig och Tove. Askan blev strödd i en minneslund. Där kan hon växa upp och bli en vacker blomma.

Nu har det alltså hänt två svåra saker på kort tid. Både Chip och Tove är borta. Det är tufft och det gör ont i hjärtat. Jag försöker att bearbeta det svåra så att jag kan komma över det så småningom. Jag har kolonin att se fram emot i stället. Tove kommer inte att vara med där, men det får vi klara av.