måndag 27 juni 2011

Midsommarafton i kolonistugan

Moster Britt

Moster Inga

Midsommarmat

Vi övertalade moster Britt och moster Inga att komma hit och fira midsommar. Vi släktingar kan hålla ihop. Jag ringde Inga och bjöd henne och hon blev så rörd att hon nästan började gråta. Annars hade hon suttit hemma själv. Jag sa: "då är du fan välkommen hit".

Britt cyklade hit från Åhus. Hon hade sovsäck med sig för hon sov över här på natten. Inga kom med bussen och hon tappade nästan hakan när hon såg havet av blommor i vår trädgård.

Vi grävde upp våra potatisar. Vi hade två plantor och det var massor med stora potatisar. Det var sketagod potatis. Mamma hade gjort romtårta, den var jädra god kan jag säga.

Efter vi ätit satte jag ut krocketbanan, en svår bana tyckte mamma men jag tyckte den var lätt. Sen satte mamma ut en annan bana och den var också lätt. Alldeles för lätt, tyckte jag. Mamma vann båda gångerna, det klarade jag för det är ju bara lek.

När vi spelat klart dukade vi upp sill och potatis. Det smakade så bra. Vi hade trevligt och mamma sjöng sin berömda snapsvisa.

När Inga hade åkt hem bäddade vi inne i stugan. Då var jag så trött att jag nästan somnade när jag satt i soffan.

söndag 26 juni 2011

Nätverksträff

Jag hade möte med personerna i mitt nätverk. Vi träffas en gång om året för att checka av att allt går rätt till. Det var jag, Lena, Mao, David, morsan, Britt-Marie från HS-service och Barbro som är LSS-handläggare.

Jag hade skrivit ut punkter på datorn som vi pratade om på mötet. Jag ville att alla skulle få säga hur det fungerar att jobba med mig och om det är något de vill ändra på.

Barbro ville ändra lite på dagordningen men då började Gilbert att bli lite halvsur. Jag såg henne i ögonen och sa att det var jag som bestämde. Lena märkte att jag började bli lite sur. Då lugnade Barbro sig och accepterade att vi följde dagordningen som den var. Hon ska undersöka om jag och Lena kan berätta om bloggen för en tidning. Vi tappade nästan hakorna när hon sa det. Hon fick en tjock bunt med visitkort som hon ska dela ut.

Det var ett bra möte och alla fick säga vad de tyckte. Nästa möte blir den 25 maj 2012.

onsdag 22 juni 2011

Några tänkvärda rader

Här är en text som jag fått av grannen. Den är så bra.

Jag blir ofta tillfrågad att beskriva erfarenheten av
att leva och uppfostra ett barn med
handikapp.
I ett försök att hjälpa människor
som inte delar
denna erfarenhet, att förstå det, att
föreställa sig
hur det skulle kännas, så är det så
här...

När man ska ha barn, är det som
att planera en
sagolik semesterresa till Italien.
Du köper en massa resehandböcker
och gör
underbara planer.
Coloseum, Michelangelo, lutande
tornet i Pisa,
Gondolerna i Venedig. Du lär dig
konversera på
italienska.
Allt är mycket spännande.

Efter månader av spänd och otålig
förväntan,
kommer så slutligen dagen D.

Du packar dina väskor och reser

iväg. Åtskilliga
timmar senare, landar planet.
Flygvärdinnan kommer och säger,
"VÄLKOMMEN TILL HOLLAND".

"HOLLAND!" halvropar Du.

"VAD MENAR DU MED HOLLAND?
JAG HAR BESTÄLLT EN RESA
TILL ITALIEN!
Jag ska vara i ITALIEN!"
HELA MITT LIV HAR JAG
DRÖMT OM ATT
RESA TILL ITALIEN!

Men det har blivit en förväxling i

flygrutten.
De har landat i Holland och där
måste du stanna.

En viktig sak att komma ihåg är att

de har inte tagit
Dig till en hemsk, vidrig oanständig
plats, full av
farsot, svält och sjukdom. Nej, det
är bara en
annorlunda plats.

Så Du måste gå ut och köpa nya

resehandböcker.
Och Du måste lära Dig ett helt nytt
språk. Och Du
möter en helt ny grupp av människor
som Du aldrig
har mött tidigare.

Det är som sagt en annorlunda

plats. Det är en
långsammare takt här än i Italien,
mindre
glamoröst.
Men efter att ha varit där ett tag
och Du har hämtat
andan och sett Dig omkring så börjar
Du lägga
märke till att Holland har
Väderkvarnar, Holland
har Tulipaner och Holland har
t.o.m. Rembrandt.

Men alla Du känner är upptagna

med att resa till
och från Italien, och de skryter om
hur underbar
deras tid i Italien har varit.

Och då så säger Du kanske till Dig

själv; "JA, DET
VAR DIT JAG SKULLE. DET VAR
VAD JAG
HADE PLANERAT".

Men om Du ödslar Ditt liv med att
sörja över det
faktum att Du inte kom till Italien
så blir Du aldrig
fri att uppskatta och njuta av det
riktigt speciella,
verkligt underbara med Holland.

söndag 19 juni 2011

Jävla kråka

Frukosttjuven

Jag vaknade tidigt i morse och satte på kaffe medan mamma fixade mackor. När jag vände på klacken för att gå in och hämta kaffet så kom en fågel och tog en av mackorna. Det fanns bara en kvar när jag kom tillbaka.

Jag sa till mamma att en macka var helt borta, men hon trodde inte mig först. Sen började hon att gapskratta. Jag var vansinnig på fågeln men skattet kom sen.

Vi såg inte vad det var för en fågel, men vi tror att det var en skata.

tisdag 14 juni 2011

Öresund Runt

 Fikapaus mitt i smeten (Triangeln Malmö)

 Den fina citytunneln i Malmö


 Båttur i Köpenhamn

Lena och jag gjorde en liten semesterresa runt Öresund. Vi köpte biljetter som kostade 249 kr var och de visade vi upp varje gång vi åkte med tåg eller båt.

Resan började med Öresundståget till Malmö där vi hoppade av vid Triangeln. Vi åkte genom Citytunneln och det var helt underbart. Där åkte vi rulltrappor upp och ner, och sen ner och upp innan vi hittade var vi skulle gå ut. Det blev en himla massa rulltrappor.

Vi köpte vars en kopp kaffe på McDonalds och satte oss sen mitt emot Hotel Hilton, det största hotellet någonsin. Och där åt vi tunnbröd som Lena hade med sig. Hon hade bakat kokoskakor också men det orkade jag inte äta, jag var proppmätt. Det är mycket trafik i Malmö, alldeles för mycket. Det är lugnare i Kristianstad. Men det var riktigt fint att komma dit på besök.

Sen fortsatte vår resa över Öresundsbron och nästa gång gick vi av vid Tivoli i Köpenhamn. Här var det ännu mer trafik och massor med människor. Vi gick in på McDonalds för att köpa vanligt vatten och Lena höll på att ramla omkull när de ville ha 62 kr för två flaskor. Men då betalade jag.

Vi köpte biljetter till sightseeing för att se mer av Köpenhamn. De kostade 250 kr styck, det var dyrt men värt priset. Den varade mer än två timmar. Först åkte vi med en buss med två våningar. Vi satt högst upp. Det fanns inget tak så det fläktade härligt. Vi fick se Lille Havsfruen och en massa annat. Sen åkte vi båt lika länge. Vi åkte under många broar och vi fick böja oss varje gång för att inte slå i huvudet.

Efter att ha sett så mycket var vi jättetrötta. Vi gick till stationen och jag kom ihåg att vi skulle åka från spår 26. På bussen i Köpenhamn satt ett gäng kärringar bakom oss som tjattrade hela tiden. Jag hade lust att säga till dem att hålla tyst. Därför tyckte vi att det var så skönt på tåget mot Helsingör och vi hade tänkt att sova en stund. Men då kom det upp ett gäng slynglar som spelade hög musik och rapade.

Från Helsingör åkte vi båt till Helsingborg. Då åt vi räkmacka och drack vars en öl. Det behövde vi efter den långa resan. Framme i Helsingborg var det fullt med poliser. Jag tror att det skulle vara någon fotbollsmatch.

Resan avslutades med tåg tillbaka till Kristianstad. Vi var så trötta att vi satt tysta nästan hela vägen hem och Lena somnade en stund. Det har varit en mycket bra resa, vi var iväg elva timmar. Allt har fungerat bra och vi har upplevt så mycket.

Min grillfest

Lena hämtade mig vid tretiden och vi cyklade tillsammans till kolonin. Min cykel har blivit lagad. Den är nu inställd på treans växel istället för tvåan som den var innan. Det gick med en himla fart och Lena hann nästan inte med. Jag har lovat mamma att vara försiktig och se mig om så att det inte händer en olycka när jag cyklar så fort.

Sen kom David, Ellinor, Arrac och Hera till kolonin. Hundarna åt av gräset, men mamma sa att det inte gjorde något. Det växer upp igen.

Jag visade mina tavlor och gav en som jag målat till dem. De tyckte att den var jättefin och David sa att han skulle vilja prova att måla någon gång.

Vi grillade korv och åt jordgubbar. Vi hade så mycket att prata om att vi glömde spela spel som jag hade tänkt. Det får bli en annan gång.

måndag 6 juni 2011

Cykelfan

Min cykel är så viktig för mig. Den är mitt hjälpmedel och det ställer till med problem när den är trasig. Då har jag inte samma frihet och måste åka buss när jag ska till kolonin.

Det var enklare förr när något hände med cykeln. Då räckte det att ringa hjälpmedelscentralen för att få hjälp. Men nu måste jag göra så här:

1. Jag ringer arbetsterapeuten och förklarar vad som hänt.
2. Hon skriver en order till hjälpmedelscentralen.
3. Hjälpmedelscentralen kontaktar mig.

Det här kan ta många dagar och då får jag ringa och fråga varför det dröjer så lång tid. Jag förstår inte varför de inte kan ringa mig och förklara varför det inte händer något. Det tar ju bara fem minuter.

Mamma säger att bemötandet är A och O och det håller jag med om. Jag förstår att de inte kan komma direkt och laga cykeln, men de kunde ju höra av sig. Jag vill inte skälla och vara arg men jag tycker att det är viktigt att lyssna om man ska jobba med handikappade.

(Datorfan krånglade också idag, så bilder kommer senare)

Med Pias gäng till Tyskland

Tysklandsresenärerna

Mamma och jag gjorde en bussresa till Tyskland med Pias gäng. Vi hoppade på bussen kl 6 på morgonen och kom hem kl 9 på kvällen. Ida klev på i Malmö. Det var en bra busschaufför, han var himla snäll och trevlig.

Jag tyckte att den vackraste biten på resan var Öresundsbron. Men Tyskland var också jättefint.

Vi åkte genom Danmark och tog sen båten över till Tyskland. Sen åkte vi till en plats som både mamma och jag har glömt namnet på. Där fanns två butiker där vi handlade lite vin och öl. Man kunde prova de olika sorterna. Jag smakade ett vin som var jädra torrt och inte i min smak, och ett vin som var surt och äckligt. De ville jag inte köpa. Jag köpte istället en sort som inte går att köpa i Sverige. Jag smakade det när jag fyllde år.

Jag missade provsmakningen av öl. Typiskt!

Det var en lyckad resa som vi kommer att göra om nästa år. Det får bli vår nya tradition.