Cykelfan

Min cykel är så viktig för mig. Den är mitt hjälpmedel och det ställer till med problem när den är trasig. Då har jag inte samma frihet och måste åka buss när jag ska till kolonin.

Det var enklare förr när något hände med cykeln. Då räckte det att ringa hjälpmedelscentralen för att få hjälp. Men nu måste jag göra så här:

1. Jag ringer arbetsterapeuten och förklarar vad som hänt.
2. Hon skriver en order till hjälpmedelscentralen.
3. Hjälpmedelscentralen kontaktar mig.

Det här kan ta många dagar och då får jag ringa och fråga varför det dröjer så lång tid. Jag förstår inte varför de inte kan ringa mig och förklara varför det inte händer något. Det tar ju bara fem minuter.

Mamma säger att bemötandet är A och O och det håller jag med om. Jag förstår att de inte kan komma direkt och laga cykeln, men de kunde ju höra av sig. Jag vill inte skälla och vara arg men jag tycker att det är viktigt att lyssna om man ska jobba med handikappade.

(Datorfan krånglade också idag, så bilder kommer senare)