Jag har börjat måla en tavla av farmor. Det gör att jag tänker tillbaka på min barndom och när farmor levde. Hon kallade mig alltid för "gulle-dej", det tyckte jag om.
Farmor var snäll och rar. Mamma och jag brukade hälsa på i hennes lilla stuga. Hon hade en dubbeldörr till stugan, så hon kunde öppna halva dörren och titta ut. Vi satt vid ett bord där vi kunde se ut genom fönstret. Där utanför fanns ekorrar och sånt.
Vi hade en överenskommelse att jag fick bestämma vad vi skulle äta varannan gång vi träffades, och så bestämde farmor den andra gången. Annars hade det blivit korv varje gång.
Nu när jag målar tavlan av farmor så kommer det upp många känslor. I morse när mamma bryggde kaffe och jag fixade en macka så började känslorna att komma i mig. Jag kände att barndomsminnena kom upp igen. Mamma såg på mig att jag var ledsen. Då rann två tårar på mina kinder.
Det är så bra med dig Gilbert, för du vågar berätta om sådant som är svårt. Det gör att man lär kanna dig bättre.
SvaraRaderaJag tror att du får ännu fler som tycker om dig när du kan och vågar visar den sidan av dig.
Hejsan Gilbert! Här är länken som vi pratade om som ni kan gå in och kolla på och se programmet för fredag
SvaraRaderahttp://www.handelsstaden.com/mockups/dethander.asp?pageID=2
vilket fint inlägg ni skrivit!
SvaraRaderaFarmor var och är Din skyddsängel......hoppas att Du också kan känna de.....
SvaraRaderaDe är skönt för Dig att Du nu kan få ut Dina känslor och berätta om det som är svårt.....
Det gör att Du kan få ut mycket av livet i nu tid.....
Tack Lena, David och Elinor......Ni är inte bara pärlor utan ett helt pärlhalsband.....
Jag vet att Gilbert väntar och längtar efter den lille/lilla som snart skall komma till världen......(jag määäääää...)
Nu är vi hemma från Stockholm. Har längtat efter att se vad du skulle skriva om den här veckan..Det är verkligen roligt att följa bloggen! Din Farmor verkade vara en riktigt fin människa.Jag förstår att du saknar tiden med henne.Lite av henne finns ju i dig....Kram från mig!
SvaraRadera