God Jul

Jag vill önska alla som läser min blogg en God Jul och ett Gott Nytt år!

Bloggen kommer igång igen nästa år, det blir nog en torsdag tror jag.

Julhälsningar från Gilbert

Tina var min ledsagare

Jag träffade Tina för några veckor sedan. Tina var min ledsagare för flera år sedan, hon var den bästa. Det var roligt att träffa henne igen. Men vi missförstod varandra så hon stod och väntade vid café Fenix och jag stod vid café Fantasi, och då skrattade vi för vi är två kålsupare båda två.

Håret har växt på henne sedan jag träffade henne förra gången, och så har hon mognat till sig. Hon sa till mig att jag också har mognat till mig. Hon märkte att jag har förändrats, och det tycker jag är bra.

När hon var ledsagare åt mig brukade hon följa med till biljarden. Hon var alltid med på tisdagar och på slutspel.

Det är roligt för mig att ha ledsagare för då kan man göra olika saker. Annars är man låst. Tina är den bästa ledsagare jag har haft faktiskt. Vi kommer att ha kontakt med varandra, för livet.

Jag har träffat henne flera gånger på stan och en dag träffade jag henne på Sommarro. Då fick jag hennes telefonnummer och en kram.

Margareta är borta

Margareta var en vän till mamma och mig. En dag fick hon ont i bröstet och åkte ambulans till sjukhuset, det är jättelänge sedan. Mamma berättade att Margareta inte kunde andas eller nånting och att hon fick en mask över munnen. De kollade med kamera på allting i kroppen och sen sa doktorn att det var cancer. Mamma sa att hon hade kunnat leva året ut. Men hon dog i förra veckan.

Mamma ringde precis när jag skulle äta en korv. Hon frågade: "vill du ta farväl av Margareta?". Och då sa jag "ja, det vill jag". Lotta var hos mig då och hon ville ge mig en kram. Men jag var så uppstirrad, "jag måste iväg", sa jag. Då sa Lotta: "du ska inte cykla när du är så uppstressad". Så hon körde mig till sjukhuset i sin bil.

När jag kom dit var Margaretas familj där och hennes kompisar Birgitta och Susanna. Mamma och jag gick in till Margareta för att säga adjö, men då var hon redan död. Hon hade en fin klänning på sig men jag tyckte inte att håret var så snyggt, jag hade velat kamma henne. Det var fint där, jättefint var det.

Det var inte så svårt för mig för jag har sett så mycket när jag jobbade på äldreboendet i Hammar. Men det var svårt för att det var Margareta. Jag rörde vid henne. Mamma frågade: "ska jag gå ut", och då kom tårarna. Men jag vågade inte vara kvar ensam, då hade jag brutit ihop totalt. Jag hade bölat, så det var bra att mamma var där. Sen hämtade HS-service mig och körde mig hem.

Margareta var på min vernissage och då beställde hon en tavla av mig. Hon betalade tavlan men var sen så dålig, så nu kommer hennes dotter Ida att få den istället.

Nu är Margareta död och jag måste få ut mina känslor, det har inte sjunkit in än. Margareta hade ett hetsigt humör men sen blev allt bra. Hon brukade spela kort med mamma och då var jag med, jag hjälpte henne att vinna. Men nu kan jag inte det längre, det blir ett tomrum!

När det blir begravning ska jag lägga en bild på mig själv på kistan. Egentligen hade jag tänkt lägga tavlan som hon beställde av mig, men jag har tänkt om. Det är trist att hon inte hann få tavlan, hon hade ju ändå betalt den.

Det är ett tomrum för mig. Jag kan inte glömma henne. Jag är så van vid att hon alltid gjorde en nattarunda på Sommarro, hon jobbade där som sjuksköterska. Margareta var en vän för mig.

En natt efter att hon hade dött drömde jag att hon stod vid min säng och sa: "hej Gilbert!". Hon såg helt vanlig ut, hon bara stod och tittade på mig. Jag blev inte rädd, för det var ju hon. Det var en bra dröm och det sa jag också till mamma. Då sa mamma: "ja, då var det Margareta, hon ville säga adjö till dig". Det tror jag med.

Margareta var en bra vän, hon var toppen faktiskt. Man fattar inte det riktigt.

Med kompisar på O´Learys

Jag, Lotta, Lena, Ralf och Lisa gick till O´Learys en kväll. Vi hade bestämt att vi skulle träffas där klockan sju. Ralf och Lisa åkte tåg från Malmö. Det var jätteroligt att träffa dem igen.

Jag åt godaste hamburgaren, det var inget fel på den. Jag blev verkligen mätt. Den var så stor att Lotta fick hjälpa mig att dela den. Och så var det pommes frites till.

Det var fint på O´Learys men Lena  tyckte att ljudet var för högt för hon satt precis vid en TV-skärm där de visade en hockeymatch. Hon gillar inte sport.

Ralf och Lisa gick lite tidigare för de skulle med tåget. De berättade sen att tåget hade gått sönder i Lund så Lisas man fick åka och hämta dem.

Det var faktiskt en fin kväll, det var det!

Min vernissage

Jag har länge pratat om att jag vill ha vernissage för att visa mina tavlor. Lotta känner en på Sommarro som vi hade möte med och vi bestämde att jag fick låna ett rum till vernissagen en fredag, lördag och söndag.

Vi började i god tid. Jag fick en nyckel till rummet för de litade på mig. Jag ställde mina tavlor på ett långt bord och vid varje tavla fanns en liten text som beskrev motivet, det hade Lotta och jag skrivit tillsammans. Jag visade 13 tavlor som jag målat.

Lotta visade också några tavlor som hon gjort, och så var där två tjejer till som hon känner.

Vernissagen varade från klockan två till fyra och på fredagen var det rena rusningen när vi öppnade dörren, alla bara rusade in. Vi la ihop 50 kronor var och köpte cider, jordnötter och salta pinnar som vi bjöd på.

Jag sålde alla mina tavlor och så fick jag åtta beställningar. Det är faktiskt jättebra! Och jag fick blommor, blommor och godis. En som bor här på Sommarro gav mig en kram också.

Jag var helt slut efteråt, jag var dödens trött.

Nu efteråt känns det jättebra. Det blev en hel del extra pengar i semesterkassan, nu är där mycket pengar - en hel del faktiskt.

Helgen efter vernissagen bjöd jag mamma på pizza och vi la in bilder på Facebook. Sen rasslade kommentarerna in, en efter en. Ni skulle sett! Jag bara tittade och sa: "vad i helvete händer?".

Maia Hirasawa

Youtube:
Boom!
The Best Team
Lights Are Out

Underbara Caroline Af Ugglas

I går sjöng vi allsång med Caroline Af Ugglas i Konserthuset. Det var fantastiskt och jättebra! Caroline lärde oss att sjunga med magen. Om man håller en hand på magen så känner man att luften kommer in där. Kommer luften in högre upp blir det fel och falskt.

Det var en kille som spelade gitarr, jag tror att det var hennes man. Vi sjöng i olika stämmor och då tittade han rakt på mig. Han tyckte att vi var jätteduktiga.

Sista låten sjöng Caroline själv och då gick jag fram för att ge henne mitt visitkort. Jag fick en kram av henne och hon lovade att läsa min blogg.

Jag har inte tyckt så mycket om Caroline tidigare, men nu gör jag det. Det är dumt att hon inte bor i Kristianstad för då hade jag sjungit i hennes kör.

Det var en helt underbar kväll, den bästa någonsin!

Det var synd att mamma inte kunde följa med. Nästa gång ska jag ordna så att hon kan det.


Carolines hemsida

Nästan riktiga Beatles

Lena och jag var på Beatles-konsert. Det såg ut som Beatles, men det var inte de riktiga. De klädde sig på samma sätt och sjöng och spelade som var helt likt Beatles. Han som var John Lennon var riktigt busig - en spelevink. Det var underbart!

Margareta och Paul var också där och vi träffade dem efter första akten i pausen.

Bakom oss satt en hel rad med tjejer, och de traggade och traggade och traggade och traggade och traggade... hela tiden! De störde oss och jag har aldrig sett Lena så upprörd nån gång, men hon vågade inte säga till. Jag ville resa mig upp och säga: "Nu håller ni truten!!!". Men jag lugnade ner mig lite och vände mig om och sa: "Håll tyst!!!" Då lutade en av dem sig fram och sa: "Ska jag hålla tyst, eller...?". "Ja, tack!", sa jag.

Annars var konserten jättebra för mig och Lena. Jag sa till henne: "Mamma skulle ha varit med, hon hade haft jätteroligt!"

Jag saknar Lennie

Jag träffade en tjej igår som jobbar i hemtjänsten och som var hos Lennie när han levde. Jag berättade för henne hur jag tog hand om Lennie. Då sa hon: "det var skönt för honom att han fick dö". Jag tänkte: "hur i helvete kan hon säga så till mig!". Det gör ont i mig, han var ju som en bror för mig. Det var verkligen inte bra sagt av henne.

Jag sa till prästen i förra veckan att jag känner att jag måste till kyrkogården där Lennie ligger, annars får jag spader. Jag kan fortfarande inte släppa honom, det kan jag inte göra. Det är så svårt. Jag sa till henne att jag saknar honom så mycket. Då svarade hon: "åk dit och sitt där och tänk bra tankar".

Lena och jag ska åka dit till kyrkogården snart. Sen släpper jag det med Lennie. Jag måste gå vidare.

Nya omvårdnaden

Det var tänkt från början att HS-Service skulle ha hand om min omvårdnad. De hade fått papper på det men det tog lång tid för att bli klart. Men nu äntligen är det klart!

Under tiden jag har väntat har Anna i Nya Hemtjänsten hjälpt mig och det har fungerat mycket bra.

Nu har vi bestämt att HS-Service kommer på tisdagar och fredagar klockan sju för att hjälpa mig. Vi började redan i onsdags för att komma ifatt och på fredag ska vi planera vad vi ska handla nästa tisdag. Och sen ska vi laga mat nästa fredag.

Det kan bli Britt-Marie som kommer eller nån annan från HS-Service, det kvittar egentligen.

Om jag skulle ramla eller så, då ringer jag till en sköterska som heter Maria. Hon är jättebra! Hon är toppen!

Det kommer att bli mycket enklare nu att bara ha HS-Service och jag har väntat länge på att det skulle bli klart. Och nu är det klart - det känns bra!

Lottas sommarfest

Lotta hade fest för dem som hon är ledsagare åt, vi var sju stycken med mig och vi träffades i Lottas sommarstuga i Yngsjö. Jag åkte färdtjänst dit. Stugan var jättestor med grill på ena sidan och stolar på andra sidan, det var helt underbart!

Lottas man och barn var också med, och en kille som kommer från ett annat land. Han är jättebra på att prata svenska. Det var så roligt att träffa dem allihopa. Jag pratade mycket med en tjej som heter Emma och vi bytte telefonnummer med varandra, vi ska träffas nån dag. Hon är gift så vi kommer bara att vara kompisar. Jag bjöd in alla till vernissagen och Emma sa direkt att hon kommer.

En kompis till Lotta var också med. Hon retade mig för snäckan till mobilen som jag har i örat. Hon retades på ett snällt sätt så jag bara skrattade.

När alla hade kommit grillade vi korv. Det fanns en massa olika starka korvar, smala och tjocka - ja det fanns en hel del. Sen åt vi tårta och drack kaffe.

Efter maten lekte vi. Vi kastade ringar, spelade fotboll och kastade pil. Jag var så jädra dålig på pilarna men jag fick 500 direkt när jag kastade ringar, det var jättebra faktiskt.

Jag var helt jävla slut när jag kom hem. Emma skulle egentligen åka klocka fyra, men hon frågade om hon fick åka med mig och Hans-Olof istället och det fick hon.

Det var en jättebra fest och jag sa till Lotta sen att vi ska göra om den nästa sommar i kolonin - hela bunten. Men det är inte bestämt, vi ska prata om det.

Buss till Simrishamn

I går tog Lena och jag bussen till Simrishamn. Det var en skön tur och det var så mycket vackert att titta på. Det var så härligt att bara sitta ner i bussen och se allting faktiskt.

När vi kom fram till stationen i Simrishamn tänkte vi först byta till en annan buss för att åka till hamnen, men det var inte så långt så vi gick dit istället. Jag var jättehungrig så vi började med att leta efter någonstans att äta. Vi hittade en kinarestaurang ända nere vid hamnen, de hade buffé med jättemånga rätter. Det var kycklingspett, friterad kyckling, räkor, sushi, frukt och massor med annat. Det var extra billigt igår så vi hade tur. Det kostade bara 89 kronor och då fick vi äta så mycket vi orkade, och kaffe ingick också. Det var jättegott och jag tog två gånger.

Efter maten gick vi ner närmare vattnet och satte oss på en bänk. Där satt vi länge och planerade vad vi ska hitta på resten av året, och nästa sommar. Vi tänkte att vi ska åka till Lund om ett par veckor och äta på samma restaurang som jag och mamma åt på tillsammans med Ida, Pia och Rikard. De har jättegoda revben faktiskt, det ska jag äta när vi kommer dit. Mamma ville också följa med, det gjorde mig glad.

Resan till Simrishamn var mycket bra. Det var god mat och gott kaffe. Simrishamn är jättefint, hit ska vi åka fler gånger.

En tur till Helsingör - och tågkaos

Lena och jag bestämde oss för att åka tåg till Helsingborg och sen båten över till Helsingör. Men just den dagen var det tågkaos. Vi gav oss iväg klockan nio på morgonen och kom inte hem förrän nio på kvällen. Sen var vi helt trötta efter alla tåg- och bussbyten, så därför orkar jag inte berätta om vår dag. Gustafssons ord har tagit slut!

Men jag kan säga att det har varit en jättebra dag med go mat, fika och vackert väder.

Så här åkte vi:

Buss till Hässleholm
Buss till Åstorp
Tåg till Helsingborg
Båt tur och retur Helsingör
Tåg Lund
Tåg Eslöv
Buss Hörby
Buss Kristianstad

Sommarresa till Skanör

Jag, Lena, Lisa och Ralf åkte på en liten sommarresa till Skanör. Lena och jag åkte buss till Malmö och när vi kom fram ringde Lena till Lisa för att höra var hon väntade på oss. "-Vänd dig om", sa hon, och där stod hon! Det var första gången jag träffade Lisa och Ralf. Lisa är helt gullig, tycker jag.

Först åkte vi hem till Lisa där hon bor och där träffade vi hunden Nelson. Han var så söt. Det var nästan att han hoppade upp på mig, men han lydde Lisa faktiskt. Och så träffade vi Lisas man Thomas, han var jättetrevlig.

Sen åkte vi vidare till Skanör. Gud, vad fint där var! Jag vill gärna göra om resan nästa sommar. Det var faktiskt roligt, mycket roligt var det!

När vi skulle äta gick vi in på fel ställe först, de var jättedyra där. Sen gick vi rätt, jag beställde en räkmacka och lättöl, de andra åt stekt sill. Ralf fick två sillar, det tyckte Lisa var orättvist. Min räkmacka var god men jag blev inte mätt, så jag fick köpa en korv med bröd också.

Efter maten gick vi en liten bit till andra bänkar och satte oss, de var alldeles skrangliga. Där drack vi kaffe och åt wienerbröd.

När jag kom hem berättade jag för mamma att jag tyckte bra om Ralf. Det känns som om jag har fått en vän för livet, hoppas att han tycker samma om mig. Han var lugn och sansad. Lisa är en pärla, den bästa pärlan. Hon är Lenas storasyster.

Sen tog Lena och jag tåget hem till Kristianstad. Vi var jättetrötta båda två och sov nästan hela vägen, jag tror att vi vaknade i Hässleholm.

Det var en underbar dag!

Sanna Nielsen och jag

Kristianstadsbladet 2013-07-09

Lennie är död!

Min kompis Lennie dog den 13 juni. Han var som en bror för mig. Lennie bodde jättelänge på Sommarro. Han klarade sig nästan själv och hade bara hjälp av hemtjänsten.

Det började med att personalen märkte att han åt mindre, och sen hittade de honom i badrummet när han hade ramlat. Jag sa till dem att "händer det något med Lennie så måste ni lova att säga till mig". De lovade det.

En dag berättade någon för mig att han bodde på Christiansro. Han hade blivit så dålig att han hade fått flytta dit. Ingen hade sagt något till mig, och det gjorde mig ledsen. Han bodde på fjärde våningen och jag hälsade på honom sedan varje dag. Han hade blivit så smal och satt i en rullstol. Jag fick kontakt med två i personalen som jag kände förtroende för och de lovade att ringa om något hände. De fick mitt telefonnummer. Sista gången jag träffade honom hängde huvudet på honom och han var alldeles liten.

En dag ringde de till mig när jag satt och tittade på TV. Då hade Lennie redan åkt in till sjukhuset med ambulans. Jag hade inte hört ambulansen. 10 minuter senare ringde de igen och sa att jag skulle gå upp där han bodde. När jag kom dit tog de in mig på ett rum och berättade att Lennie var död, hjärtat hade stannat. Det var som om de hade släppt en bomb i huvudet på mig. Fan, han var ung! Han skulle fylla år den 7 juli, det är en söndag. Världen är liten.

Jag har inte kunnat gråta efter hans död. Jag känner att jag behöver träffa prästen Lena snart, hon har semester och jag vet inte hur länge. Lena lyssnar på mig, jag tror att hon tar in vad jag säger. Kanske hon säger till mig: "Du måste gå vidare!". Men hur fan då!!!

Jag har kontakt med Lennies pappa. Jag vill inte ha några grejer efter Lennie men vill vara med när askan ska spridas. Sen måste jag gå vidare i livet, det måste jag.

Jag gav en ros till två i Lennies personal och sa att de hade gjort ett bra jobb, och det ville jag tacka dem för. Jag kramade den ena och sa: "du ska ha tusen tack för att du har tagit hand om Lennie".

Jag har sagt att när jag blir riktigt gammal vill jag bo på Christiansro, då vill jag bo på fjärde våningen där Lennie bodde.

Lotta - min nya ledsagare

Jag har en ny ledsagare, hon heter Lotta. Hon är jättebra, ja hon är toppen! Jag tror att vi kommer att trivas bra ihop.

Lotta är bra på att måla och hon har kommit med många idéer. Vi har börjat att måla tillsammans, jag vill måla tio tavlor och sen ha en utställning på Sommarro. Vi pratade med en som Lotta känner och har bokat tre dagar i oktober för utställningen.

Och så har Lotta sagt att hon känner en reporter på Kristianstadsbladet, kanske det går att ordna så att de skriver en artikel om mig. Och hon ska höra med café Fenix om jag kan ställa ut mina tavlor där med.

Det är så mycket som händer och jag får räkna med att bli nerringd sen när jag blir känd. Det är nog många som kommer att ringa för att de gillar mig. Kanske de frågar; "Har du fler tavlor", och då svarar jag; "Ja, det har jag".

Men jag har kvar Lena också som ledsagare, hon är populär hos mig.

Nu tar Lena och jag semester från bloggen ett tag och kommer tillbaka i början av juli.

Pias födelsedag och Amanda Jenssen

www.amandajenssen.com

Mamma och jag överraskade Pia när vi firade hennes födelsedag. Vi var alla och såg Amanda Jensen och Pia fick sin biljett av oss. Mamma gav henne den efter att de dansat linedance. Pia ringde mig sen på kvällen och tackade så mycket.

Först åt vi middag hemma hos mig. Pia och Rickard kom vid 4-tiden. Vi började med en drink och sen satte vi in klyftpotatis i ugnen. Vi åt förrätt och sen bjöd vi på kycklingbitar, lök och äpple som vi blandat och så något annat med som jag inte kommer ihåg. Till det drack vi öl och vin och allt avslutades med efterrätt som vi åt lite senare. Det märktes på Pia och Rickard att de tyckte att det var gott.

Efter att vi ätit gick vi till Konserthuset för att lyssna på Amanda. Förbandet var en tjej som sjöng fem låtar, hon sjöng jättebra. Sen kom Amanda Jensen in. Vilken sång!!! Hon var mycket bättre live än när man hörde henne på TV. När hon gick ut bland publiken och sjöng en låt stod Rickard bra till och kunde ta fina bilder med sin kamera.

Jag hade fått min biljett av mamma i present, och vi hade mycket bra platser. Pia och Rickard satt på balkongen. Rickard är så lång i fötterna så han måste ha gott om plats.

Amanda fick bra kritik i tidningen dagen efter. Det var en bra reporter denna gång, han gjorde bra ifrån sig, det ska han ha beröm för! Hon fick många applåder men jag hann inte applådera för jag tog så många kort.

Pia blev jätteöverraskad för det vi gjorde för henne, det var fantastiskt.

Mina nya skor

Jag var och köpte nya skor med Lena i förra veckan. Mamma tyar inte längre att följa med när jag ska handla, hon fyller ju snart 70 och jag har ansvar för henne. Det är inte lätt för morsan och sonen att köpa kläder och skor tillsammans. Hon säger en sak och jag säger en annan.

- Ska du ha den där?
- Nej jag vill ha den.
- Nej du ska ha den där.
Så brukar det låta mellan oss.

Först gick Lena och jag in i en affär och där hittade vi fina skor, men de passade inte riktigt. Lena såg på mitt ansiktsuttryck att det inte kändes bra. Det ska vara gott om plats för lilltån. Sen gick vi in i en annan affär där det var en jättesnäll tjej som hjälpte mig. Först tog hon fram ett par i storlek 41 och sen i 40. De kändes jättebra så jag köpte dem. Och så köpte jag spray till dem och sen kan jag köpa nåt som jag kan tvätta skorna med. Men det får bli en annan dag.

Det var underbara skor, de var helt perfekta. Det var den bästa affären som jag någonsin handlat i.

Robert Wells

Jag och Lena var och såg Robert Wells på Konserthuset. Konserten var mycket, mycket bra. Den var toppen. Robert fick igång publiken ordentligt - oss också. Jag njöt riktigt ordentligt, det gjorde jag!

De skrev inte så bra i tidningen om konserten dagen efter. Om jag hade varit reporter så hade jag ställt fina frågor istället, som t.ex. "hur länge har du spelat?" och "kommer du tillbaka till Kristianstad?".

Jag skulle vilja ringa till tidningen och fråga vem reportern var,  jag hade tvingat dem att säga det. Sen hade jag åkt dit och pratat med honom. Jag hade sagt: "du får skriva om artikeln på ett snällt sätt, annars kommer jag att sluta att läsa tidningen!".

Jag hade med mig min kamera på konserten och tog många fina kort. Sen skulle jag ta bort dem som inte var så fina. Det kom upp en text med frågan om jag skulle radera alla. Jag tänkte välja nej men ändå tryckte jag på ja och alla fotona försvann!! Helvetes, satans, skit, tänkte Gilbert!!!

Leonard Cohen på svenska

I går var vi på Bäckaskogs Slott och lyssnade på Janerik Lundqvist som sjöng Leonard Cohen-låtar. Musiken var lugn och vacker och vi njöt hela tiden, vi satt längst fram. Det var två unga tjejer som också sjöng, den bästa kör som jag hört! Och så var det en gitarrist och en tjej som spelade fiol. Det var jättebra faktiskt!

I pausen köpte jag ett glas vin. Det var så trevligt att sitta och titta på hur fint det var i slottet, vi kände oss nästan kungliga.

Jag pratade med töserna i kören efteråt, och sen pratade jag med Janerik. Jag sa "ni var jättebra!" och då blev de glada. Jag tyckte om att de tog sig tid att prata med mig. Det var bra gjort av dem. Jag vill jättegärna lyssna på dem fler gånger för de sjöng och spelade så bra.

Lena köpte en skiva av Janerik. Hon och jag ska bjuda in mamma till kolonistugan i sommar. Då ska vi sitta med levande ljus och lyssna på skivan till ett glas vin. Det blir bra, det kommer att bli en Leonard Cohen-kväll för oss. Det ser vi fram emot.

Efter konserten åt vi mat. Det var dukat fint med vita dukar, levande ljus och mycket god mat. Jag tog två gånger och Lena orkade bara en gång. Men sen drack hon kaffe och tog fyra chokladbitar till. Jag känner henne rätt, jag har lärt känna henne utantill och innantill. Jag vet att hon gillar kakor och choklad och tårta.

Slottet var stort och det var högt i tak. Det fanns vackra lampor och levande ljus och det ekade nästan när man pratade. Mamma har varit här på kurs en gång.

Den här kvällen var underbar, det var riktigt härligt.

Janeriks HEMSIDA.

Nya Hemtjänsten fyller tre år

I går var vi hos Nya Hemtjänsten i Åhus igen. Förra gången åt vi fastlagsbullar och igår firade vi att de fyller tre år.

De hade dukat långbord, jag tror att det var minst tio meter långt. Det var ballonger, ljus och koppar och så fick vi kaffe och tre olika sorters tårtor. Jag blev mätt efter första biten men Lena tog som vanligt två gånger. Jag tänkte att jag skulle säga till henne: "tänk på figuren", men det vågade jag inte.

Sen sjöng allihop, men inte jag. Jag tycker att Nya Hemtjänsten är bra, de är bäst faktiskt. Jag hade hoppats att Anna skulle komma dit också, men hon hade nog inte tid.

Jag gillar Eva som jobbar där, hon är så pigg och alert. Första gången jag träffade henne visste jag inte hur jag skulle prata. Men nu har jag lärt känna henne mer. Hon sa "Hej Gilbert" direkt när jag kom in genom dörren, och det kändes bra.

Hon kunde ramsor om olika bilar. Den här handlar om en opel:

"Köp en opel, bli belåten.
Se naturen genom plåten."

Semlor hos Nya Hemtjänsten

Jag vill köpa en kamera

 Jag vill köpa en kamera, det har jag tänkt på länge. Jag har haft en innan, det var en stor kamera som jag har för mig att jag fick av mamma. Men den gick sönder, zoomen åkte inte in och det gick inte att laga den. Sen dess har jag inte haft nån egen kamera. Och så har jag haft en videokamera men den gick också sönder. Jag har haft väldig otur!

Lena och jag gick till kameraaffären i veckan. Först tittade jag på en kamera som kostade 2000 kronor, men den var klumpig och inte alls i min smak. Sen var det en annan som var ännu klumpigare. Men den tredje var bra, jag tror att jag har sett den på reklamen på TV. Den var smal och faktiskt jättebra. Den liknade lite min gamla kamera. Den heter Nikon Coolpix S3300 och kostar bara 1095 kronor, och då får jag en väska och minne till också. Han i affären som jag pratade med sa att den finns i andra färger, jag undrar om den finns i rött för det tror jag hade passat mig.

Vi räknade ut sen att jag har sparat ihop pengarna den 11 mars och då vill jag köpa den! Mamma säger att jag är duktig på att spara.

Jag längtar!!!

Wonderbrass

Lena och jag var på Konserthuset och lyssnade på ett band som heter Wonderbrass. När vi kom dit var där inget folk, de hade flyttat till lilla salen istället. Innan de började satt vi och pratade en stund och jag drack en kopp kaffe. En tjej kom fram och frågade om vi ville vara med i en undersökning. Först var jag emot att lämna ut min epost-adress, men när hon förklarade varför hon ville ha den ändrade jag mig. Jag kunde min epost-adress utantill, den satt bak i nacken. Jag blev lite förvånad själv faktiskt att jag kom ihåg den så bra.

Sen fick vi gå och sätta oss vid små bord, men det var inte trångt. Fast jag tycker att mannen och kvinnan som satt framför oss kunde ha sänkt sig lite när Lena tog kort, för deras huvud syns på bilderna. Det kom ett par och satte sig vid vårt bord men de störde inte oss. De var jättekära i varandra.

Wonderbrass spelade bra och med inlevelse, och så var de jätteroliga. Halva laget var danskar och halva var svenskar. De spelade trummor, trumpeter och andra instrument. Det var lite jazz och mycket skrammel. En som spelade trumpet skämtade till ordentligt och så gick de ut i publiken en gång och spelade. De var så bra att jag rös i hela kroppen. Nästa gång ska de spela på jazzfestivalen i Köpenhamn. Det är trist att inte vi kan åka dit och lyssna då, men det är lite långt.

När det blev paus trodde vi först att det var slut, men de kom tillbaka igen. Vi delade en flaska mineralvatten för vi var så törstiga.

Efteråt gick jag fram till en av svenskarna i bandet. Jag pratade länge med honom och gav honom sex visitkort så att alla som spelat skulle få ett eget.

Det var mycket bra underhållning och jag hade önskat att alla jag känner hade varit med för det var en underbar konsert. Det var faktiskt den bästa jag har varit på. Om de kommer hit igen vill jag gå och lyssna på dem. De är mina favoriter nu.

Vi har så mycket att göra

När Lena kom hem till mig idag visade jag henne två lappar på sånt som jag vill göra. Det är Nya Hemtjänsten som ska fira fettisdagen den 12:e februari och så har de 3-års jubileum den 1:e mars. Det är i Åhus och Gilbert och Lena ska förstås dit...

Och så hade Lena 17 nya förslag! Det är nästan för mycket tänkte jag, men det gäller ända fram till sommaren. Det är jätteroligt faktiskt. Det är inte så dyra grejer så det sparar jag lätt ihop. Jag ska visa mamma det på måndag när vi gör min budget.

Och så vill jag att vi ska åka till Köpenhamn till sommaren. Då ska vi sitta på en restaurang och äta pölse och jag ska dricka en öl till. Det ser jag fram emot!

Lite om mitt nätverk

Mao ringde igår, han har kommit hem från sin resa till Mexiko. Jag sa: "välkommen till Skåne". Nu ska han och jag komma igång och träffas igen och vi har bokat jättemånga dagar ända fram till mars.

Jag brukar gå och prata med en präst, Lena tipsade mig om det en gång när jag inte mådde riktigt bra. Hon heter också Lena, så jag får kalla henne Lena 2. Hon har märkt på mig att jag mår bättre och bättre. Nästa gång de ska ha möte i kyrkan ska hon nämna mitt namn och då kanske jag ska få ett jobb där. Det ska bli riktigt roligt. Jag kommer inte att få betalt men det gör ingenting. Jag har sagt till Lena 2 att jag är duktig på data och om det är något jag inte klarar av så säger jag till. Jag vill ändå fortsätta att gå och prata med henne, jag släpper inte henne, hon är väldigt bra för mig faktiskt.

Det går bra med Lena 1 också. Hon var tvungen att gå på ett möte i måndags så vi träffades i onsdags istället. Vi fikade på Domus och så köpte jag ett block, det ska vi ha när vi skriver anteckningar för bloggen. Vi har flera konserter framöver, så ni som läser bloggen blir inte av med oss så lätt...

Jag träffar Anna på fredagar och onsdagar. Hon hjälper mig med att laga mat. Det är jättegott att få riktig mat igen, jag har tröttnat på färdigrätter. På fredag ska vi laga korv och makaroner. I onsdags gjorde vi en ny rätt, det var köttfärs som jag blandade med Tacokrydda och som sen skulle in i ugnen. Det var riktigt gott.

HS-service har mindre timmar hos mig nu när Anna lagar mat. Nu har de bara städning och så handlar de mat. När de ringer på porttelefonen har jag börjat med att fråga: "vem är det" för vi har fått lappar om att några obehöriga går runt i huset. Det kan vara tjuvar, jag vet inte. Och så måste vi vara noga med att porten stängs ordentligt.

Helkväll på Yllan

Morsan, Margareta, Lena och jag var på Yllan i lördags. Det var Glenn Wish & Helene Persson Christmas Show & The New Memphis Orchestra.

De började att släppa in klockan sju. En tjej hjälpte Lena och mig att hitta våra platser. Vi hade bord åtta. Tio minuter efter oss kom morsan och Margareta, jag var lite orolig först att vi hade gått förbi varandra.

Halv åtta fick vi stå i kö till ett annat rum där maten var uppdukad. Det var en lång kö men det gick fort. Det var kött, potatis, olika såser - riktigt gott, en 10-poängare! Sen hämtade Lena och jag kaffe. Det var en god kaka till, en chokladkaka med hallon i mitten. Lena åt tre stycken, morsan orkade bara en halv.

Bredvid oss satt en jättegullig ung tjej och hennes kille. Hon berättade att hon jobbar som personlig assistent. Det var faktiskt roligt att träffa henne, det är så skoj att få nya kontakter. Hon fick mitt visitkort.

Sen var det en tävling. En kille i publiken fick välja mellan olika väskor, högsta vinsten var 100 000 kronor. Han vann 4 000 kronor. Om jag hade vunnit pengarna så hade jag gett ut en bok, och så hade jag rest iväg nånstans med morsan.

Showen var riktigt bra, det var mycket bra underhållning faktiskt. Kommer de fler gånger så slår Gilbert till igen! Jag gillar musik, jag gillar mat, jag gillar öl!

Margareta bjöd mig på en starköl, det var en stor, tjock flaska. Den var så god! Jag sa till henne: "Du ska ha tusen tack!". Sen satte vi oss i några sköna fåtöljer. Och då började morsan och Lena att tragga, och Margareta och jag tragga. Vi pratade om nästan allt. Och så bjöd Margareta mig på en öl till. Hon är så gullig! Vi ska hem till henne nästa jul, det har vi redan bokat. Vi satt och pratade tills
klockan var över ett. Färdtjänst hämtade Lena och mig 20 över ett. Morsan och Margareta cyklade.

Det var en riktigt bra kväll. Bra underhållning, god mat och bra sällskap. Jag gör gärna om det om det kommer nåt sånt här igen.

Nyårsafton i Knislinge

Jag och morsan var i Knislinge hos Pia och Rikard på nyårsafton. Vi åkte taxi dit. Vi hade med oss en flaska champagne och en blomma till Pia.

Det var andra med på festen, det var en flicka och en pojke och deras föräldrar. Föräldrarna var med på vår förraTysklands-resa, det var så vi lärde känna dem. Vi kommer att göra en ny resa till Tyskland men vi vet inte riktigt när.

På festen spelade vi spel. Man slog med en tärning och när man fick två sexor så fick man två paket. Jag fick ett hopprep men det fick flickan sen. Då tog jag ett måttband av morsan och insticksnycklar. Det var bra för såna nycklar hade jag inte tidigare. Och så fick jag en regncape som jag kan ha när jag cyklar. Det var bra. Det gick helt vilt till både till höger och vänster när vi tog paket från varandra. Det var jättekul.

Klockan 12 gick vi ut och firade in det nya året. Jag smällde inte några raketer, nej, nej, aldrig!! Jag skulle aldrig smälla upp mina pengar sådär!

Senare på natten åt vi ostbricka. Det var jättegott.